Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksrådet Schering Rosenhane och drottningens öfverkammarherre Carl Soop utsedde att göra ännu ett försök att förmå henne afstå från denna föresats. De funno hos henne Herman Fleming, hvilken, då de framförde sitt ärende, började berömma drottningens föresats och anförde flera skäl för den samma, bland andra, att, om tronafsägelsen uppsköts, torde under tiden omständigheterna så inveckla sig, att drottningen några år derefter icke ens kunde verkställa sin afsägelse, äfven om hon aldrig så gerna ville det. Detta stötte Christina, som utbrast: »Tron I någonting vara i stånd att binda min vilja? Jag skall visa eder, att den är fri både nu och framdeles.» Detta skall varit första anledningen till en rubbning i hennes då fattade beslut, och om Herman Fleming velat påskynda dettas verkställande, hade han sålunda mycket misstagit sig om rätta sättet att dervid gå till väga.
Under Carl Gustafs regering fick Fleming emellertid mycket inflytande. Vi hafva förut visat, huru han, jemte presidentskapet i kammarkollegium, fick tillika utöfva ordförandeskapet inom den kommission, som hade att verkställa den vid 1655 års riksdag beslutade reduktionen, hvilken till väsentlig del var Flemings verk, och huru han här, trots allt motstånd, gjorde sin vilja gällande ända till dess man trodde konungen vara så invecklad i polska och danska krigen, att Fleming ej längre borde af honom kunna påräkna något kraftigare stöd. Äfven inom rådet genomdref Fleming ofta sin mening under åberopande af sin enskilda kännedom om konungens vilja.
I allmänhet var Herman Fleming en man med stor förmåga, kraftig, beslutsam och orubblig i utöfningen af hvad han betraktade såsom sin pligt, men beskrifves tillika såsom sträf, sluten och hemlighetsfull samt hade vida lättare att skaffa sig fiender än vänner.
När Carl Gustaf under sin sista sjukdom utnämnde Magnus De la Gardie till rikskansler, utsåg han tillika Herman Fleming till hans efterträdare såsom riksskattmästare, och i berättelsen om tilldragelserna under Carl XI:s minderårighet få vi tillfälle att till honom återkomma.
Erik Gyllenstierna, friherre till Ulaborg i Finland, herre till Nynäs och Ericsberg i Södermanland, Årås, Limmared och Gällenäs i Vestergötland samt Yxelshof i Estland, son af bisittaren i Svea hofrätt Carl Gyllenstierna till Nynäs och af Anna Ribbing till Limmared, var född den 10 December 1602 på sin mödernegård Limmared. Sedan han i Stockholm haft undervisning af Johannes Messenius, anträdde han 1621 en resa genom Danmark, Tyskland, Nederländerna, England och Frankrike, under hvilken han studerade vid universiteten i Helmstedt, Leiden och Oxford samt ingick derefter i fransk krigstjenst såsom volontär vid Ludvig XIII:s lifgarde 1626–1629, i hvilken egenskap han deltog i belägringen och eröfringen af Rochelle 1628. Återkommen till fäderneslandet, utnämndes han till kammarherre hos Gustaf Adolf 1630 och åtföljde året derpå drottning Maria Eleonora under resan från Sverige till Wolgast, hvarefter han begaf sig till hären samt deltog vid konungens sida i slaget vid Leipzig den 7 September 1631.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
