Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskapsmötena och utskotts-riksdagen åren 1656, 1657 och 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visste om det, som blifvit föreslaget, verkligen vore konungens vilja. »Presten är till för att predika Guds ord, icke för att utgöra skatter», o. s. v. Också åtskildes mötet utan att hafva ingått på hvad som föreslagits.
Den 6 Februari 1657 aflät konungen från Marienburg en skrifvelse till biskopar och landshöfdingar, i hvilken han gaf tillkänna, att, efter som de år, för hvilka rikets ständer beviljat krigshjelp, nu voro tilländalupna och konungen ej kunde komma hem för att hålla en allmän riksdag, ville han låta sammankalla ständerna landskapsvis för att erhålla en fortsättning af de bevillningar, hvilka de på sista riksdagen åtagit sig. Den 27 Februari utfärdades »kongl. maj:ts instruktion för kommissarier af rikets råd, angående möten i Sverige.» Sådana möten skulle hållas i Stockholm för Upland och Södermanland, i Jönköping för Östergötland och Småland, i Skara för Vestergötland, Dal och Halland, i Arboga för Vestmanland, Nerike och Vermland, i Falun för Dalarne, i Hudiksvall för Gestrikland, Helsingland, Ångermanland och Jemtland samt i Torneå för Öster- och Vesterbotten. I Åbo, Helsingfors och Viborg skulle Finlands ständer samlas. Fullmäktige från alla fyra stånden skulle kallas till dessa möten, och kommissarierne tillse, att stånden, änskönt de icke kunde kallas så »solennt och med trumpetklang som på allmän riksdag», skulle samfäldt höra konungens proposition och sedermera hvart stånd för sig öfverlägga derom. Kommissarierne egde förordna landtmarskalk och talmän.
Konungens proposition till »Svea rikes ständer, samlade på partikuliera möten», redogjorde utförligt för krigets gång och de utländska förhållandena, äfvensom för konungens bemödanden att »komma till en redelig traktat och fredshandel med våra genstörtiga fiender», hvilka bemödanden dock varit fruktlösa, och tvärt om hade riket oförmodandes och oförskyldt blifvit angripet och öfverfallet af flera mäktiga fiender, hvarföre konungen nu begärde ständernas råd och betänkande samt hjelp och bistånd till att göra rikets fiender ett kraftigt motstånd. I sådant hänseende begärde konungen, att de bevillningar, som vid sista riksdagen blifvit medgifna, måtte fortfarande utgöras, samt utskrifningen för året 1658 hållas redan under det löpande året och då utgå efter mantal, emedan den efter gårdatal funnits otillräcklig. Det hade nemligen visat sig, att den årliga utskrifningen efter gårdatal för hela Sverige och Finland icke gifvit mer än 4,500 man, hvaremot utskrifningen i Gustaf Adolfs tid uppgått till närmare 8,000. Vid hvart möte borde ett hemligt utskott bildas, till hvilket närmare underrättelser om de utrikes förhållandena skulle meddelas.
Landskapsmötet i Stockholm sammanträdde den 23 April 1657. De kungliga kommissarierne förordnade till landtmarskalk vice presidenten i Svea hofrätt Gustaf Rosenhane, en yngre broder till riksrådet Schering Rosenhane. Adeln yttrade sitt missnöje öfver att ej hafva sjelf fått välja sin ordförande, såsom skett vid 1645 års utskotts-riksdag. Äfven vid 1655 års riksdag hade adeln bland sina besvär upptagit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
