Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landskapsmötena och utskotts-riksdagen åren 1656, 1657 och 1658
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konungen beundran af alla samhällsklasser. Denna belåtenhet och beundran följdes dock af bekymmer och oro, när resningen i Polen utbröt 1656 och konungen mer och mer fördjupade sig i detta oroliga land samt alltmera aflägsnade sig från sitt eget. Ännu större blef oron, när under sommaren 1656 den holländska flottan blef synlig i Östersjön och ryssarnes anfall bragte krigsfaran närmare det egentliga Sverige. I rådet höllos nu lifliga öfverläggningar om vidtagande af nödiga försvarsanstalter, och äfven här visade Herman Fleming samma oförtrutna verksamhet som inom reduktionskollegium. De flesta åtgärder, som vidtogos för rikets försvar, blefvo af honom föreslagna.
Dagen efter midsommardagen rådde i Stockholm en allmän oro, emedan kyrkoherden i Sorunda skrifvit, att holländska flottan vid Södertelge landsatt folk, som sköflade landet och ämnade sig till hufvudstaden. Man arbetade nu med rastlös ifver på skansen utanför Södermalm, af hvilken Skanstull sedermera fått sin benämning, och rustade sig äfven i öfrigt att kraftigt mottaga fienden. Ryktet befans emellertid ogrundadt, men man ansåg sig dock böra, för alla händelser, vara betänkt på försvarandet af inloppen till Stockholm genom befästande af Vaxholm, Dalarön, Sandhamn och Landsort.
Bristen på penningar var nu åter det svåraste bekymret. De vanliga tillgångarna voro ej på långt när tillräckliga och nya måste tillvägabringas. Rådet beslöt derföre, att landshöfdingarne skulle hvar i sin ort handla med adeln, presterskapet, borgerskapet och allmogen om hjelp till landets försvar. Nu kom ock konungens befallning af den 4 Juli 1656, att landshöfdingarne skulle hålla landskapsmöten och söka utverka, att den utskrifning, som borde företagas följande vinter, skulle få ske genast och gälla hvar tionde man äfven af frälset, lika inom och utom rå och rör; att adelns rusttjenst, äfvensom den af presterskapet senast åtagna bevillning, blefve fördubblad, samt att allmogens vid 1655 års riksdag vilkorligt åtagna bevillning måtte utgå så snart som möjligt.
I slutet af Juli höllos dessa landskapsmöten och hvad konungen begärt beviljades, dock ej utan motsägelse. På mötet i Stockholm erinrade adeln, att »man här i riket aldrig förr haft exempel på en fördubbling af rusttjensten, hvarföre, till att salvera privilegierna, den som ville kunde i stället få erlägga 50 rdr i bevillning.» Svårigheter gjordes ock vid att bevilja utskrifningen inom rå och rör, men äfven i dessa hänseenden bifölls slutligen hvad som blifvit föreslaget, och sedermera tjenade besluten på mötet i Stockholm till ledning för de flesta öfriga mötena.
På mötet i Linköping gjorde dock presterskapet ihärdigt motstånd. Landshöfdingen Johan Rosenhane hade i stället att muntligt föredraga ärendena aflåtit till alla stånden en skriftlig proposition, hvilket gaf presterskapet anledning till påståendet, att rådet öfverskridit sin myndighet, då endast konungen hade rätt att sammankalla ständerna. I presterskapets svar å propositionen heter det ock, att detsamma icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
