Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade emellertid under ett halft års tid upptagit större delen af de polska stridskrafterna, och det ihärdiga försvaret sålunda varit af stor vigt för krigsrörelserna i allmänhet.
Medan försvaret af Thorn som bäst pågick, inträffade en annan tilldragelse, som för de svenska vapnen var mindre hedrande, ehuru den innebar en framgång. Under Carl Gustafs första segerrika fälttåg i Polen hade hertig Jakob af Kurland nödgats lofva att erkänna Sveriges konung såsom sin länsherre, men någon formlig afhandling derom hade icke blifvit uppsatt, och när sedermera lyckan vände sig mot konungen, hade hertigen begagnat tillfället att undandraga sig fullgörandet af den åtagna förpligtelsen. Under åren 1656, 1657 och första hälften af 1658 åtnjöt Kurland neutralitet i följd af ett redan 1647 ingånget fördrag mellan hertigen och svenska regeringen, hvilket Carl Gustaf icke uppsagt; men bland de stora planer, han förehade efter sina lysande framgångar mot Danmark, ingick äfven att göra Kurland till en svensk besittning, och under sommaren 1658 uppdrog han verkställigheten häraf åt fältmarskalken Robert Douglas, som jemte 1,000 man utvaldt manskap skickades till Lifland, med befallning att af hertigen fordra hans hufvudstad Mitau såsom säkerhet och taga den med våld, om hertigen vägrade. Vid ankomsten till Lifland rådgjorde Douglas med Helmfelt, som förde befälet i Riga, och båda insågo, att den svenska styrkan var för svag att med vapenmakt taga Kurland. Konungens befallning måste likväl åtlydas och man nödgades derföre taga sin tillflykt till list.
I slutet af Augusti 1658 begärde Douglas tillstånd att få tåga genom Kurland för att infalla i Litauen. Hertigen vågade ej vägra, och svenskarne iakttogo ock vid genomtåget den strängaste krigstukt. Den 19 September föreslog Douglas en ny öfverenskommelse. Hertigen skulle iakttaga sträng neutralitet samt lemna svenska hären munförråd, jemte en summa penningar, hvaremot Douglas lofvade, att intet ondt skulle vederfaras hertigen eller hertigdömet. Äfven på dessa vilkor ingick hertigen, och medan underhandlingarna derom pågingo, beredde först Helmfelt och sedermera en annan svensk general sig tillfälle att taga närmare kännedom om det inre af Mitau, hvars skyndsamma besittningstagande konungen i en ny skrifvelse anbefalt. Ungefär en vecka efter den sista öfverenskommelsen begärde Douglas att af hertigen få låna båtar för att till Riga återföra en mängd sjuka soldater, samt att båtarne skulle under natten få ro genom Mitau. Äfven denna framställning beviljades, och under natten mellan den 29 och 30 September sattes 500 svenskar under Niklas Boths anförande ombord å de lånade båtarna, hvilka sedermera fördes utför Drixe-floden till Mitau, dit de anlände långt fram på natten och lade till vid slottet. De anropades af en skildtvakt, men en litauisk löjtnant bland svenskarne svarade på sitt modersmål, att det endast var sjuke soldater. Båtarne fingo derföre lägga till, men nu började svenskarne stiga i land, och en af dem nedstack den godtrogne skildtvakten. En annan af vakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
