Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polska fälttågen 1657-1659
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Netze och Wartha. Polackarne klagade, att de haft föga hjelp af dessa nya bundsförvandter, men att de uppträdde alldeles såsom fiender och borttogo allt hvad svenskarne ej hunnit medföra.
Under tiden hade Czarniecki ödelagt en stor del af brandenburgska Pomern, och kurfursten, som nu ansåg sig icke längre hafva någon nytta af förbundet med Sverige, hade åter med polska konungen börjat underhandlingar, hvilka ledde till ett stillestånd, som afslöts i Wehlau den 17 September, hvarefter kurfursten beslöt återvända till Brandenburg. Sedan han qvarlemnat 5,000 man till Ost-Preussens skydd, aftågade han med återstoden af sin styrka och gjorde i början af November ett besök hos Johan Casimir i Bromberg, der fred afslöts mellan båda den 5 November, då kurfursten fick behålla suveräneteten öfver hertigdömet Preussen mot det att han frånträdde förbundet med Sverige, och redan följande året ingick han med Polen ett formligt anfallsförbund mot sin förre bundsförvandt.
Den vigtigaste tilldragelsen under året 1658 var belägringen af Thorn, vid hvars försvar kommendanten, generalmajor Bülow, utmärkte sig lika mycket som Wittenberg vid Warschaus och Würtz vid Krakaus försvar. Från Juni 1657, då Carl Gustaf lemnade Polen, till Juli 1658 hade Bülow med de 2,000 man, som utgjorde hela hans styrka, afvärjt hvarje försök af vida öfverlägsna fiendtliga härar att instänga staden samt sjelf gjort flera lyckliga ströftåg. I Juli 1658 kommo på samma gång en polsk här under Czarniecki, en litauisk under Sapieha samt en österrikisk under De Souches, densamme som under sommaren 1645 så modigt försvarat Brunn mot Torstensson, och i medlet af September infann sig Johan Casimir med så betydlig styrka, att de belägrande nu utgjorde 40,000 man. Försvaret fortsattes dock lika modigt, men besättningen blef mer och mer medtagen och man måste slutligen, dock ej förr än i December, beqväma sig att underhandla om dagtingan. Denna underhandling leddes af Bengt Oxenstierna, som var stadens civilguvernör, så skickligt, att de fiendtlige befälhafvarne, under öfvertygelse att besättningen ännu var fulltalig och i fullt stridfärdigt skick, beviljade de mest ärofulla vilkor, hvartill väl också misstroendet mellan polackar och österrikare samt allas längtan efter hvila i vinterqvarter icke så litet bidrogo. Borgerskapet i Thorn, som troget understödt svenskarne, försäkrades om full förlåtelse, svenska besättningen om fritt aftåg, alla fiendtligheter mellan svenskar och polackar skulle under det närmaste halfåret upphöra samt några förnäma polackar i förväg sändas såsom gislan till svenska besättningen i Marienburg. Sedan dessa vilkor blifvit antagna, uttågade den 13 December den svenska besättningen, som då utgjorde endast 110 ryttare och 194 fotknektar, medförande omkring 200 sjuke. Vid denna syn började polackarne knota, att Oxenstierna bedragit dem med osanna uppgifter, att vilkoren derföre ej borde uppfyllas o. s. v., och det var endast med stor möda som Johan Casimir kunde förmå dem att låta den modiga besättningen obehindradt aftåga. Belägringen af Thorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
