Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig i granskapet. När han den 30 September fick underrättelse om nederlaget vid Lyck, ändrade han genast riktningen af sitt tåg, förenade sig med sitt fotfolk, som under generalmajor Jakob Casimir De la Gardies befäl tågat mera åt vester, samt drog den 6 Oktober till sig återstoden af Waldecks här och beslöt nu att uppsöka Gosiewsky för att hämnas nederlaget vid Lyck. Denne drog sig dock undan och uppbrände alla byar efter sig, så att först den 12 Oktober hann Stenbock vid Philippowa den litauiska hären, från hvilken tatererne skilt sig af förtrytelse öfver att polackarne bemäktigat sig den fångne Radziwil, som bjudit tatarerne en stor lösesumma för sin frihet. Gosiewskys här utgjorde härefter omkring 10,000 man, Stenbocks endast ungefär 7,000 till största delen rytteri, dock med en utvald afdelning fotfolk. Oaktadt sin underlägsenhet i antal tvekade dock ej Stenbock att genast anfalla fienden, som efter en kort fäktning slogs på flykten samt förlorade 500 man i döda, förutom sårade och fångna jemte hela den vid Lyck eröfrade trossen och de då tagna fångarne, hvaribland äfven Radziwil, som nu befriades utan lösen. Svenskarnes förlust var obetydlig. De hade emellertid nu hämnats nederlaget vid Lyck, och hädanefter vågade, under återstående delen af kriget, polackarne icke i öppen strid afvakta svenskarnes anfall. Stenbock drog sig, efter sin seger vid Philippowa, under senare hälften af Oktober månad långsamt öfver Arys och Altenstein närmare Weichseln samt förlade sina trupper i vinterqvarter några mil öster om staden, vid Freistadt, der han inträffade den 5 November. Brandenburgarne åter qvarblefvo vid Ost-Preussens gränser, der äfven de gingo i qvarter.
Under tiden hade den andra polska hären under Johan Casimirs eget befäl den 23 September ankommit till Leczica, som modigt försvarades af brandenburgska öfversten Schonreich och gaf sig först den 4 Oktober. Derefter fortsatte den polske konungen sitt tåg till Conitz, der grefven af Anhalt förde befälet och uppgaf staden redan den 6 Oktober, dagen efter den polska härens ankomst, under vilkor af fritt aftåg till Neu-Stettin. Från Conitz begaf sig Johan Casimir till Danzig, der han intågade den 5 November och blef med stora ärebetygelser mottagen af borgerskapet. Hans här, som nu utgjorde endast 12,000 man, lägrade sig halfannan mil söder om staden på de höjder, som der sträcka sig längs Weichseln. Redan i början af Oktober hade amiral Opdam med största delen af den holländska flottan seglat hem och endast 12 krigsskepp under den yngre Tromps befäl lågo qvar vid Weichselmünde. Dit fördes äfven fältmarskalken Königsmarck, som med några hundra värfvade skottar afseglat från Wismar för att begifva sig till hären i Polen; men hans fartyg uppbringades utanför Danzig den 19 Oktober och han sjelf, förrådd af sitt eget folk, blef tvungen att gifva sig åt Danzig-boerne, som qvarhöllo honom i fångenskap ända till krigets slut.
En annan afdelning af Johan Casimirs här hade under tiden belägrat Kalisch, hvilket generalmajor Wresowitz med 1,500 ryttare sökte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
