Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Höstfälttåget 1656
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likväl alltför vådligt, att han aflägsnade sig från Polen. Preussen skulle då öfversvämmas af fiender, kurfursten affalla eller af fienden tvingas till affall, de nyvärfvade trupperna uteblifva samt de underhandlingar, man begynt med furst Rakoczy i Siebenbürgen och med kosackernes hetman Chmielnizky, gå om intet. Slutet på öfverläggningarna blef också, att konungen borde sjelf stanna i Preussen, men sända en del af sin här såsom hjelp åt det betryckta Lifland.
Sedan detta beslut var fattadt, önskade konungen att i förening med kurfursten ännu en gång bryta in i Polen för att proviantera Pultusk och Nowydwor samt närma sig Rakoczy och kosackerne, men kurfursten kunde omöjligen förmås till ett nytt tåg inåt Polen och konungen kände sig för svag att ensam företaga ett sådant, särdeles då ryska kriget nu tog en del af hans stridskrafter i anspråk. Det dröjde också icke länge, innan de slagne polackarne åter började gå anfallsvis till väga och sökte genombryta den försvarslinie svenskarne intagit utåt Narew, Bug och Weichseln. Hela vinsten af segern vid Warschau hade sålunda blifvit den hvila, som under de hetaste sommarmånaderna blifvit beredd de svenska trupperna.
Redan i slutet af Augusti lyckades Czarniecki vid Rawa öfverrumpla en svensk rytterifördelning under öfverste Peter, nedhögg en stor del af dennes folk samt skingrade de öfriga, och kort derefter lockade han en del af det vid Lowicz stående svenska rytteriet i ett bakhåll, då större delen af denna omkring 1,500 man starka trupp blef nedhuggen. Dessa öfverrumplingar voro likväl endast förkänningar för krigets verkliga förnyande i medlet af September, då polska hufvudhären började bryta upp från Lublin i två massor, af hvilka den ena, bestående af litauerne, tatarerne och en del polackar, tillsammans ungefär 15,000 man, under Gosiewskys befäl gick mot norr, för att öfver Siedlce och Tykoczin inbryta i hertigdömet Preussen, och den andra af ungefär lika styrka, men bestående af endast polackar, under Johan Casimirs eget befäl, drog åt nordvest för att undsätta Danzig.
När den förra polska hären närmade sig Narew, drog sig generallöjtnant Waldeck, tvärt emot Carl Gustafs befallning, att han skulle försvara sig bakom floden, undan åt Ost-Preussen, hvilket hade till följd, att äfven Radziwil och Ridderhjelm måste draga sig åt detta håll. Då skyndade Gosiewsky, efterlemnande all sin tross, i ilmarscher efter de aftågande brandenburgska och svenska trupperna, som tillsammans utgjorde omkring 5,000 man (9 brandenburgska och 5 svenska regementen). Vid Lyck, ett par mil söder om Raygrod, upphann han den 28 September, Waldecks här, som blef i grund slagen. Svenskarne, hvilka utgjorde eftertruppen, blefvo till största delen nedhuggna samt både Radziwil och Ridderhjelm, jemte åtskilliga andra högre officerare, tillfångatagne. Brandenburgarne förlorade all sin tross och 6 kanoner. Med återstoden af sin styrka drog sig Waldeck till Angerburg. Hela Ost-Preussen skulle nu legat öppet för litauernes och tatarernes härjningar, om icke Gustaf Otto Stenbock under marsch till Pregeln befunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
