Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Öfverläggningar om arfsrätt till tronen åt Carl Gustaf och hans bröstarfvingar - Denna riksdags betydelse i Christinas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen i6jo.
425
endast under vilkor att förblifva bosatt i Sverige; att, om han trädde
i äktenskap, derom göra anmälan hos drottningen och riksens råd samt
icke ingå något sådant, som kunde lända drottningen och riket till
skada eller taga någon gemål, som bekände sig till annan lära än den
rena evangeliska, eller i annan lära låta uppfostra sina barn; att, derest
han komme i utöfning af riksstyrelsen, icke föra den annorlunda än
med riksens råds råde, efter Sveriges lag och laga stadgar, hålla alla
sina undersåtar vid Guds rena ord, sådant det i augsburgiska
bekännelsen och å Upsala möte blifvit förklaradt, samt hålla och handhafva
alla vid lag och rätt, vid hvars och ens välfångna frihet, privilegier
och rättigheter och ingen skada eller skada låta å lif eller lem, ära,
gods, laga fång eller välfången egendom, utan efter lag och laga dom;
att bibehålla drottningens moder, Maria Eleonora, vid de rättigheter
och lägenheter, som blifvit henne förlänade, samt att troget efterkomma
hvad förre arffurstar och hvad förre Sveriges konungar efter deras ed
och försäkringar ålegat.
Adeln hade yrkat, att i arffurstens försäkran borde inflyta en
uttrycklig föxbindelse att bibehålla alla, som fäderneslandet troligen tjent
och sig väl förhållit, vid »de beneficier, donationer och köp, som de
af den gustavianska familia, särdeles af hennes kongl. maj:t sjelf och dess
högtärade herr fader för deras gjorda tjenster förvärfvat och bekommit
hafva», men detta yrkande, hvarigenom en reduktion af de afhända
kronogodsen skulle blifvit afklippt, blef ej bifallet.
Riksdagen afslutades den 6 November, och i riksdagsbeslutet
infördes hvad de särskilda riksstånden beviljat, äfvensom skatteböndernes
dagsverksskyldighet till de frälsemän, som genom gåfva, förläning eller
köp kommit i besittning af skattehemman, der blef närmare bestämd.
För öfrigt upptogs i riksdagsbeslutet hertig Carl Gustafs erkännande
för Sveriges rikes arffurste samt hans i sådan egenskap afgifna
försäkran.
Så slutade denna riksdag, en bland de följdrikaste, som i Sverige
varit hållna, emedan den blef en vändpunkt så väl i Christinas
regering som i förhållandet mellan de särskilda riksstånden samt tillika
ett uppslag till den vigtiga förändring i vårt statsskick, som sedermera
genomfördes af Carl XI.
Christina hade genom rika gåfvor och förläningar gynnat adeln i
ännu högre grad än hennes fader; men dessa ynnestbevis hade,
synnerligast under de senare åren, allt mindre blifvit tilldelade män, förtjente
om riket, och allt mera tillfallit hennes gunstlingar för tillfället.
Hennes mera erfarne rådgifvare insågo, att detta år från år fortsatta, mer
och mer tilltagande slöseri skulle slutligen uttömma rikets tillgångar,
och misstyckte tillika hennes likaledes alltmera tilltagande sjelfrådighet
samt det företräde, som lemnades unge, oerfarne gunstlingar. I följd
häraf hade efter hand en spänning inträdt mellan henne ech högadeln.
Planer hade varit å bane att inskränka hennes makt genom att öka
rådets, och sannolikt skulle redan vid 1649 års riksdag sådant allvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
