Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Christinas regering såsom myndig drottning - Riksdagen 1650 - Öfverläggningar om arfsrätt till tronen åt Carl Gustaf och hans bröstarfvingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 4oo
Christina.
Sedan ständerna besvarat den första kungliga propositionen, afläts
den 25 September en ny, hvari föreslogs, att hertig Carl Gustaf och
hans manliga bröstarfvingar måtte förklaras för Sveriges rikes arffurstar,
hvilket drottningen ansåg vara betryggande för landets välfärd och
säkerhet, då erfarenheten visat huru oenighet, oro, uppror och tvedrägt
åtfölja valriken, hvarföre ock i alla de förnämsta riken tronen var
ärftlig.
Innan denna proposition afläts till riksdagen, hade allvarsamma
öfverläggningar derom hållits i rådet, der Axel Oxenstierna och flere
andre bland rådets ledamöter ifrigt afstyrkt förslaget och förestält
drottningen vådorna af att medgifva en sådan arfsrätt, medan drottningen
ännu var så ung, att hon snart nog kunde träda i äktenskap och
andra arftagare till kronan deraf uppkomma. Det var ock först efter det
Christina bestämdt förklarat, det hon aldrig ämnade gifta sig, som
rådet ej längre motsatte sig propositionens aflåtande till ständerna.
Äfven inom dessa och synnerligast hos adeln yttrades samma
betänkligheter mot denna arfsrätts beviljande som förut i rådet, och först
sedan Christina bestämdt och offentligt förklarat, att hon aldrig
ämnade träda i äktenskap, gåfvo stånden den 7 Oktober sitt bifall. Adeln
hade dock fordrat, att hertigen, innan arfsrätten formligen beviljades,
skulle stadfästa dess privilegier och bekräfta besittningen af alla
kronogods, som af adeln innehades; men vid ryktet härom förklarade ofrälse
stånden att de i sådant fall lemnade riksdagen. De röjde för öfrigt
sin önskan att stå så väl som möjligt hos den nye arffursten genom
att ifrigt yrka för honom ett eget furstendöme att styra, likasom förut
Gustaf Wasas söner haft; men sådant afstyrktes med mycken
bestämdhet af Axel Oxenstierna, som visade vådorna af en sådan stat i staten
af förra tilldragelser inom Sverige. De tre stånden fullföljde icke desto
mindre hos drottningen samma yrkande, men fingo till svar, att de
icke förstodo hvad de begärde och huru farligt det vore att här åter
införa furstendömen. Frågan förföll således, men hertigen blef nu
formligen förklarad för Sveriges kronprins, med arfsrätt åt sina manliga
bröstarfvingar och med årligt underhåll af 50,000 rdr, hvarförutan han
i Februari 1651 erhöll Öland att styra såsom ett slags ersättning för
det vägrade furstendömet. Deremot afgaf hertigen den 20 Oktober en
försäkran att icke under drottningens regeringstid företaga något, som
rörde rikets allmänna välfärd, såsom krig, stillestånd, fred, förbund,
fördrag eller andra dylika vigtiga regeringsärenden, utan drottningens
vetskap och vilja, riksens råds råde och drottningens instruktion eller
fullmakt; att icke för egen del eller för sina lifsarfvingar begära något
arffurstendöme, utan åtnöja sig med det underhåll, hvarmed kongl.
maj:t och riksens ständer lofvat förse honom, hans blifvande gemål och
lifsarfvingar; att, derest något jordagods eljest skulle tillfalla honom
eller dem, besitta det allenast under adelig rätt och frihet, dock med
den jurisdiktion öfver hans eget hoffolk, som förre arffurstar haft; att,
derest något utrikes land eller herrskap honom tillfölle, mottaga det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
