Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Presterskapet, kyrkan och undervisningsverken - Undervisningsverken - Borgerskapet, städerna, handel och näringar - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
Christina.
anläggning af en botanisk trädgård, men detta förslag kom ej till
verkställighet.
Till svenska vitterhetens och konstens. mindre betydande företeelser
under detta tidskifte återkomma vi vid framställningen af drottning
Christinas regering, då båda rönte en lifligare uppmuntran, likasom vi
då skola söka göra våra läsare närmare bekanta med de mest
framstående författarne inom de särskilda grenarne af den tidens svenska
litteratur. De då inträdande mera fredliga förhållanden voro ock för
denna mera gynsamma än det krigiska tidehvarf vi nu haft att skildra,
hvarunder, såsom vår störste häfdatecknare anmärkt, svenskarne lärde
sig geografien under marscher och gjorde historien, samt sinnena i
allmänhet hade en helt annan riktning, än som kunde befordra
litteraturens uppblomstring.
Borgerskapet, städerna, handel och näringar.
Vid Gustaf Adolfs död befunno sig de svenska städerna i allmänt
förfall. De flesta städer inne i landet voro i sjelfva verket ingenting
annat än bondbyar med stadsprivilegier, der åkerbruk och krögeri voro
hufvudnäringar. Äfven handelsstäderna och sjelfva hufvudstaden kunde
ej komma sig upp under då rådande handelstvång samt hvarjehanda
intrång af regeringen och i synnerhet af adeln. Vi hafva förut
anmärkt huru denna undandrog sig allt deltagande i stadsskyldigheterna
och huru dess handtverkare mer och mer undanträngde städernas
näringsidkare. I hufvudstaden måste borgerskapet upplåta fri bostad åt
allehanda tjenstemän och i allmänhet voro städerna mycket och ofta
besvärade af inqvartering. Äfven från regeringens sida var
borgerskapet icke sällan utsatt för godtycklig behandling, såsom då rådet
1633 hotade bagarne i Stockholm att insättas i smedjegårdshäktet, så
framt de icke inom utsatt tid fullgjorde en brödleverans. Bildningen
hos borgerskapet stod också i allmänhet på en ganska låg ståndpunkt,
så att i småstäderna funnos flera magistratspersoner, hvilka hvarken
kunde läsa eller skrifva, och dessutom voro de borgerliga yrkena så
föga aktade, att nästan hvarje borgare, som lyckades förvärfva någon
förmögenhet, lät uppfostra sina barn för inträde å tjenstemannabanan,
och högst få fortsatte faderns yrke.
Det bedröfliga förhållandet insågs till fullo af Oxenstierna, som
också med synnerlig omsorg vinnlade sig om de svenska städernas
upphjelpande. Detta skulle ske i främsta rummet genom införande af
bättre stadsstyrelser. Enligt Gustaf Adolfs stadga om städernas
administration af den 26 December 1619 egde städerna sjelfva utse sina
magistratspersoner; men då dessas inkomster voro så otillräckliga, att
de hufvudsakligen måste lefva af sitt borgerliga yrke, egde de föga tid
öfrig . att egna åt stadsstyrelsen, hvilken ock röjde alltmera slapphet
och förfall. Då derföre regeringen vid 1636 års utskottsriksdag hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
