Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Samhällsskicket - Riksdagen 1644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen ar 1644.
315
ningens rätt till tronen och att nu intaga den med full konungslig
makt, jemte en önskan, att hon måtte försäkra riket om bibehållande
af dess religion, lag och rätt samt hvarje stånd om dess friheter.
Särskildt erinrade adeln och presteståndet om sina privilegier,
presteståndet tillika om behofvet af ny kyrkoordning. Bondeståndet begärde
skydd för allmogens rätt, så väl som »andra ståndspersoners», samt
påminte åter om de afyttrade kronogodsen och ville hafva i
riksdagsbeslutet intaget, att drottningen icke måtte vara bunden vid någon viss
tid för deras inlösen. Adeln och bondeståndet yrkade, att
myntväsendet måtte bättre ordnas. Adeln ville, att regeringsformen skulle
öfver-ses och stadfästas; af presteståndet nämndes den såsom rättesnöre för
styrelsens förande. Alla stånden förnyade för följande året sina förut
gjorda bevillningar. Adeln lofvade dessutom att låta sina bönder utgöra
hälften mot hvad af krono- och af skattehemman kunde komma att
beviljas, samt tillika en gärd, efter rusttjenstberäkning, af en daler för
hvar marks ränta, hvilken äfven skulle kunna erläggas i spanmål efter
3 daler för tunnan. Bondeståndet förklarade sig villigt att för denna
gång fördubbla spanmålshjelpen. Presteståndet ville utöfver sin förr
utgjorda bevillning ej utfästa sig till annat än löften i händelse af
in-träflfande behof, men erinrade om nödvändigheten att hvar gjorde sitt
till, den mest som mest hade; att vid utskrifningen ej någon måtte
taga i försvar flere än tillbörligen vore, och att all spanmålshjelp, som
af allmogen utgjordes, måtte för kriget användas.
Dessa svar funnos af regeringen icke tillfredsställande. Särskildt
erinrades presterne, att de tillåtit sig omdömen om andra stånds
rättigheter och skyldigheter. Alla stånden anmodades om ökade bidrag
till krigets utförande. Adeln gaf först med sig, beviljade 6 mark
silfvermynt, eller 1 rdr, för hvarje 5 marks ränta, afstod från alla
»oförsvarliga försvarskarlar» samt lofvade för öfrigt ytterligare att utgöra
hälften af den utskrifning och de gärder, som komme att utgå från
krono- och skattehemman. Från presteståndet kom något senare ett
medgifvande att under två år, i händelse kriget fortfore, erlägga
ytterligare 12 daler till den bevillning af 4 tunnor spanmål för hvarje 64
hemman inom pastoraten, hvilken ståndet förut åtagit sig.
Borgareståndet fördubblade sina årliga gärder och lofvade utgöra det förstärkta
båtsmanshåll, hvilket det under året åtagit sig, samt öka det till
dubbelt mot det vanliga för att bemanna de eröfrade danska skeppen.
Bönderne svarade med förnyad erinran om kronogodsens återtagande,
klagade att denna del af deras svar å propositionen ej blifvit å
rikssalen uppläst, ehuru den var den vigtigaste i hela svaret, samt afböjde
all vidare bevillning. Detta svar upplästes i rådet den 8 November,
hvarefter ett utskott från ståndet uppkallades dit, erhöll skarpa
föreställningar, frågades, »om de voro komne att kasta riket omkull», samt
förmanades att ej visa misstroende och ostadighet mot »sina förmän».
Slutligen och efter nya bearbetningar gaf ståndet sä till vida efter, att
det beviljade en riksdaler eller 6 mark silfvermynt af helt mantal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
