Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Förmyndarnes inre styrelse - Riksstyrelsen i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksstyrelsen i allmänhet.
227
hyste en uppriktig tillgifvenhet för Christina, såsom den högt älskade
Gustaf Adolfs dotter, och visst icke vid den tid, då regeringsformen
antogs, hade någon tanke på att skilja henne från tronen, för att i
stället införa ett på adeln och embetsmännen grundadt fåvälde, är
utom allt tvifvel. Lika liten anledning har man att beskylla dem för
afsigtliga ingrepp i folkets rättigheter. Dessa voro icke genom den
nya grundlagen förminskade på annat sätt, än att statsförvaltningen
blifvit starkare än förut. De utskottsriksdagar, som i regeringsformen
voro föreskrifna och hvilka sedermera begagnades att inskränka
ständernas beskattningsrätt, voro icke något nytt. Sådana höllos både
under Carl IX:s och Gustaf Adolfs regeringar, och vid ett dylikt möte
i Stockholm 1613, då två adelsmän från hvart landskap, biskoparne
och en prest från hvart domkapitel samt, å alla städernas vägnar,
Stockholms borgmästare och råd sammanträdde med riksrådet,
fast-stäldes Elfsborgs lösen, den drygaste bevillning, som dittills i Sverige
utgått. De i 1634 års regeringsform föreskrifna utskottsriksdagar
med-gåfvo städerna en mera omfattande representation samt borde så till
vida vara af större nytta än de föregående, som de deri deltagande
kunde under en bättre ordnad statsförvaltning vinna och meddela
närmare och fullständigare kännedom om förhållandena i rikets
särskilda delar. Vi få för öfrigt i det följande se, att allmänna riksdagar
under denna tid höllos oftare än under något föregående lika långt
tidskifte och utgjorde bästa korrektivet mot ett hotande
embetsmanna-välde.
Vid bedömandet af 1634 års regeringsform måste man dessutom
icke heller förgäta de politiska och de sociala förhållanden, hvarunder
den tillkom. Ett rike, som mot illvilliga grannar åt alla sidor hade
att försvara en maktställning, hvartill det blifvit bragt af ett stort snille,
men som i sjelfva verket öfversteg dess krafter, fordrade en stark
styrelse för att kunna sammanhållas och upprätthållas, och likväl var detta
rikes öfverhufvud ett barn och inom konungahuset fans ingen med så
allmänt erkändt anseende, att han kunde öfvertaga regentkallet. Under
sådana förhållanden måste styrelsen läggas i deras händer, som hade
mesta statsmannainsigterna och kunde bäst göra sig åtlydda. Att den
följaktligen måste lemnas åt embetsmännen, låg i sakens natur,
hvarföre ock den uppgift, som skulle lösas, var att på bästa sätt ordna
denna embetsmannastyrelse. Ur denna synpunkt var detta
Oxenstiernas verk ett mästerverk, hvars stora förtjenster erkändes både i
England och Frankrike, der till och med fråga väcktes om dess
efterbildning. Att åter alla embeten af någon betydenhet förbehöllos åt adeln
och således styrelsen öfver det hela öfverläts åt en enda samhällsklass,
samt att alltför mycken obenägenhet visades mot allmänna riksdagars
hållande, voro obestridliga politiska misstag, hvilkas följder likväl voro
mindre märkbara så länge Oxenstierna hade ett öfvervägande
inflytande på styrelsen i dess helhet.
De yttre förhållandena hade under åren 1633 och 1634 varit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
