Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Fortsättning af Lennart Torstenssons fälttåg i Tyskland - De sista af Torstenssons fälttåg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 s
Christina.
omkring till Prags kyrkor och beder om den heliga jungfruns hjelp för
sina vapen.
En allmän förskräckelse intog nu alla sinnen. Öfver de få spridda
och flyende qvarlefvorna af den sista hären såg man endast undergång
och förderf. Alla som kunde sökte rädda sig undan till Wien. Men
äfven här var ångesten stor. En mängd innevånare flydde från
hufvudstaden söder ut. Äfven kejsarens moder lemnade med hans barn Wien
och flydde till Grätz i Steyermark.
Men kejsaren sjelf bibehöll under denna allmänna modlöshet och
villervalla både mod och sinnesnärvaro. Han skyndade genast till sin
hufvudstad, ehuru han för den segrande fiendens skull måste taga
vägen först till Regensburg och derifrån till Wien. Här uppträdde han
med en fasthet, som påminte om fadern. Långt ifrån att tänka på
flykt qvarstannade han bland sitt folk i sin hufvudstad och förbjöd till
och med, att någon skulle få lemna sin hemort, samt började med
ifver rusta sig för att ännu en gång möta faran. Erkehertig Leopold
Wilhelm blef nu på nytt öfverfältherre. Han skulle försvara Donau,
medan Gallas, som nu återigen blef använd, skulle samla öfverlefvorna
af den förstörda hären i Böhmen.
Tänker man på sakerna, huru de stodo tio år förut efter slaget
vid Nördlingen, då denne kejsare i sin höghet knappast ville låtsa om,
att han hade en fiende i det obetydliga Sverige, och nödvändigt ville,
att en af hans underordnade skulle göra upp saken med denne, så
finner man, hvilken genomgripande omkastning af förhållandena egt
rum under de gångna tio åren. Då fans det väl ingen, som kunde
föreställa sig, att denna lilla föraktade fiende, som kurfursten Johan
Georg åtog sig att jaga ut ur Tyskland, skulle så mäktigt resa sig ur
olyckan, att den segrande skulle låta sina fanor svaja framför kejsarens
egen hufvudstad. Och likväl inträffade något sådant.
Torstensson gick från Jankow österut, tog Iglau *) i Mähren en af
de första dagarna i Mars, befriade det af de kejserlige belägrade
01-mütz, vände sig så söderut till Znaym, som också eröfrades. Znaym
ligger helt nära gränsen till Österrike. Det togs den 9 Mars och fem
dagar derefter stod Torstensson vid Donau midt i Österrike, der han
eröfrade staden Krems 2) den 19 Mars.
Han hade här velat gå öfver floden, men kunde icke af brist på
fartyg, utan drog sig mot öster utefter Donau och tog Korn-Neuburg,
då han stod alldeles invid Wien. Sjelfva skansen, som försvarade
Donaubryggan till Wien, föll i svenskarnes händer den 30 Mars. Den
svenska hären, som behöfde någon hvila efter ansträngningarna,
in-qvarterades i Mistelbach, en af de skönaste trakter i nedra Österrike.
Under tiden såg sig Torstensson om efter medel att komma öfver
floden.
*) Iglau ligger vid foten af Mähriska berget inom Mähren.
2) Krems ligger på norra stranden af Donau vester om Wien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
