Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Hertig Bernhard af Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slaget vid Oldendorf den 28 Juni 1633.
27
förbi dem till Elsass, hvarpå hertig Bernhard och Horn åter skildes för
att hvar på sitt håll sluta årets fälttåg med framgång.
Horn tvang nemligen Feria till ett återtåg genom Schwaben i
November månad, hvarunder denne dels genom sjukdomar, dels för svärd
förlorade mer än hälften af sin här. Hertig Bernhard åter gick till
öfra Pfaltz och derifrån, sedan han fått förstärkning, till Regensburg,
som han efter fjorton dagars belägring eröfrade den 5 Nov. 1633.
Dermed kan man anse detta årets fälttåg slutadt, enär hertig Bernhards
vidare framryckande mot hertigdömet Österrike hindrades dels af den
sena årstiden och dels genom en rörelse af Wallenstein.
Den undsättning, som hertig Bernhard fick i öfra Pfaltz, anfördes
af Lars Kagg, som kom från nordvestra Tyskland, der äfvenledes segern
ännu fortfor att följa de svenska vapnen.
Lars Kagg hade af rikskansleren blifvit satt vid landtgrefve
Wilhelms af Hessen sida, liksom Kniphausen vid Georgs af Lüneburg.
Båda dessa härar befunno sig i Westfalen, landtgrefven sysselsatt med
belägringen af Paderborn, hertig Georg med belägringen af Hameln.
Gronsfeld, som Pappenheim lemnade i dessa trakter, när han nödgades
åtlyda Wallensteins befallning att förena sig med honom, förmådde till
en början ej göra motstånd, men samlade, då belägringen af Hameln
drog ut på tiden, en betydlig styrka och gick då fram att undsätta
denna stad.
Det var grefve Merode som genom att föra förstärkning till
Gronsfeld satt denne i stånd att gå framåt. Det var också han, som vållade
det för de kejserlige olyckliga slaget vid Oldendorf, en by belägen norr
om Hameln. Då Gronsfeld kom tågande och fann, att staden ännu
borde kunna hålla sig, ville han icke inlåta sig i strid, men Merode,
som var oense med Gronsfeld, var af annan mening och lät sitt
fotfolk besätta en skogig bergshöjd, som omgaf hertig Georgs högra flygel.
Det lyckades och han hoppades derigenom hafva segern i sina händer,
då fienden icke kunde begagna hvarken sitt rytteri eller artilleri. Det
kejserliga rytteriet lyckades äfven bemäktiga sig en höjd, hvarifrån man
kunde beskydda en del af fotfolket, som stod i en by nedanför.
Hertig Georg var betydligt underlägsen i styrka, men ville likväl
icke undvika strid, ehuru Kniphausen enligt sin vana afstyrkte. Lars
Kagg och Stålhandske sändes att anfalla den nämnda byn med en del
af rytteriet, under det att Kniphausen fick befallning att anfalla rytteriet
på höjden. Denne utförde rörelsen på ett mästerligt sätt och afgjorde
slagets utgång. Höjden ansågs alldeles oangriplig, och detta gjorde, att
de kejserlige läto öfverraska sig. Vägen, hvarpå de svenske ryttarne
redo fram, var så trång, att den blott lemnade rum för en ryttare i
sänder. Men en squadron hade redan hunnit uppställa sig, innan de
kejserlige anade faran. De skyndade genast fram till anfall och sprängde
väl den första squadronen, men under tiden hade flera hunnit bilda
sig, och när dessa gjorde anfall, fattades de kejserlige af en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
