Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Fortsättning och afslutandet af Trettioåriga kriget - Vid underrättelsen om konungens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO Christina.
Vid Gustaf Adolfs död hade hans och hans gemåls Maria Eleonoras
enda barn, tronarfvingen Christina, ännu icke fylt sitt sjette år. En
förmyndareregering inträdde således, hvilken upphörde först då Christina
vid 18 års ålder den 8 December 1644 sjelf öfvertog regeringen. Det
Trettioåriga kriget fortfor då ännu, men slutade den 24 Oktober 1648.
Då Sveriges yttre förhållanden bestämdes af dess deltagande i detta
krig, bildar detta en särskild afdelning i Christinas historia, som
sålunda sönderfaller i tre afdelningar: 1) fortsättningen och afslutandet af
det Trettioåriga kriget; 2) förmyndarnes inre styrelse samt 3) Christinas
regering såsom myndig drottning.
1.
Fortsättningen och afslutandet af det
Trettioåriga kriget
Vid underrättelsen om konungens död.
Det var genom ett bref från det svenska ombudet i Stralsund,
Johan Hallenus, som svenska riksrådet erhöll första underrättelsen om
konungens död. Det skrefs den 20 November, men kom rådet
tillhanda först i December. Grefve Per Brahe beskrifver i sin Tankebok,
huru dödstidningen mottogs. »I förstone kommo tidningar» — säger
han — »att slaget var lyckligen afgånget. Andra dagen derefter, som
var den 8 December 1632, om morgonen kl. half nio, kom bud efter
mig, der jag satt i hofrätten, att jag skulle komma neder i lilla
räkningekammaren. När jag kom in, såg jag alla af rådet mäkta bedröfvade.
Somliga torkade ögonen, somliga vredo händerna. Pfaltzgrefven kom
emot mig i dörren och veklagade.»
»Jag blef illa till mods och visste intet hvad som på färde var,
då jag strax med stor sorg förnam hvad som händt var. I högsta
bedröfvelse och perturbation voro både inländske och utländske,
tvif-lade om välståndet och skattade 1), att allt skulle gå under och öfver.»
»Vi utaf rådet, som tillstädes voro, togo ett fullhugsadt råd, förr
än vi skildes åt, att lefva och dö med hvarandra för fäderneslandets
värn, nytta och försvar, och ej allenast här hemma i landet hålla med
all makt och enighet sakerna upprätt, utan ock fullfölja kriget mot
kejsaren och allt hans anhang till högsalig konungens uppsåt och säker
fred.»
Per Brahes dagboksanteckning öfverensstämmer med innehållet af
rådsprotokollet för dagen, der det dessutom heter, »att rådet tillbragte
hela dagen i gråt och klagan». Det var också ett budskap, som kräfde
Menade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
