Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf Adolf och adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stånd från det rike, som deras förfäder i så många
århundraden med sitt blod försvarat». Slutligen
anförde han rörande adeln såsom samhällsmedlem,
»att konung och rike icke kunna vara adeln
förutan; ty ur detta stånd framträda snillrike män,
skicklige till rikets högsta embeten så i krig
som fred. Orsaken dertill vore, att deras söner
från barndomen tillhölles att genom dygd, klokhet
och mod visa sig värdige förfadernes ära och sina
medfödda företräden. En så ädel täflan förspordes
sällan i den stora hopens själar, hvilka merendels
ej annat åsyfta än att föda sig och samla rikedomar,
der tillfälle gåfves. Likaså såge man sällan någon
borgare- eller bondeson kunna bringa sig till höga
beställningar, och när det någon gång hände, kunde
sådant folk icke skicka sig deri, utan bibehölle
alltid i tal och väsende en qvarlefva af deras förra
ringhet. Ville konungen försvara adeln, skulle han
af densamma tillbaka blifva ärad, älskad och troget
tjent, men i motsatt fall sänka sig i en afgrund af
misstankar och oro».
Gustaf Adolfs egna tankar i denna fråga framgå bäst af
hans handlingar. På den muntliga öfverlemningens väg
har man äfven antecknat några yttranden af honom,
hvilka, om de också icke kunna sägas vara fullt
tillförlitliga, dock kunna anföras, eftersom de icke
innehålla något stridande mot hvad man för öfrigt
känner om denna tids personer och förhållanden. »Herr
Johan Skytte» – heter det i dessa anteckningar – »var
i hemlig politisk strid med rikskansleren herr Axel
Oxenstierna. Skytte ville alldeles göra kol på den
gamla förnäma adeln, hvilkens tilltagsenhet konung
Carl IX så väldeligen knäckt. Konungen (Gustaf Adolf)
trodde, att den numera inte vore farlig, och att,
då Hans Maj:t smekte och hölle kort bägge partierna,
kunde de väl få vara att vaka på hvarandra, men icke
komma just ofvanpå någondera. Konungen hade dessutom
sin egen tanke om Skyttes idé, misstänkande dess
följder farligare för sjelfva konungamakten än den
gamla adelns projekter numera.»
»Konungen sade» – heter det vidare – »till herr Sten
Bielke, för hvilken han hade ett stort förtroende:
Skyttianerne kunna väl hafva den tanken att styra
utan konung, då I andre åtminstone viljen hafva en för
syns skull. Adeln är ett medelstånd, och synnerligen
de rike bland dem, som kunna uppväga Skyttianerne,
hindra, att de intet klösa konungen midt under
deras kattsmek. I andre ären efter er natur för
högdragne att så tillgå; man skall endast akta sig,
att I intet kommen att regera under konunganamnet,
ty aristokratien är så hårdhändt. Jag vill väl hålla
med rikskansleren, att demokraterne äro deremot
blodtörstige, om de komma till väldet. Dessutom ingen
gloire (ära) med dem under deras ständiga split och
trätor; sådant utvisar alla tiders historia detta
partiets regeringssätt, och stackars den konung,
som låter dåra sig af deras lockmat, ännu sämre än
de andres hårdhandsketag.»
I verkligheten var det såsom dessa anteckningar
gifva vid handen. Konungen lät icke af det ena
partiet förleda sig att undertrycka det andra, blef
ikke lekboll för någotdera, utan beherskade båda. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
