Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kriget i Preussen 1629
- Stilleståndet i Altmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I bref hem till riksens råd och till sin svåger
pfalzgrefven om hvad som förelupit i lägret vid
Marienburg, yttrar konungen: »Just då vi aktade
göra oss färdiga att gå öfver till Sverige, är
konungens i Frankrike sändebud, baron de Charnacé,
kommen till oss i lägret, erbjudande sin bemedling
till en traktat med fienden. Vi hafva beviljat
underhandling om ett stillestånd på de vilkor,
som kansleren sistlidne vinter föreslog, och hafva
dertill förordnat kansleren, fältmarskalken och herr
Johan Banér, hvilka den 30 Juli äre med de polniske
sammankomne, der då afgjordes, att oss så af konungen
som af republiken Polen titeln af Sveriges konung
gifvas skulle.» Brefven äro skrifna den 22 Juli och
den 1 Augusti 1629.
Stilleståndet i Altmark.
Icke blott sjömakterne, England och Holland, utan
äfven och ännu mera Frankrike, sågo ogerna, under
dåvarande politiska ställning i Europa, fortsättningen
af det svenskt-polska kriget. De hade redan lärt
känna hvilken makt det låg i Gustaf Adolfs svärd och
ville bereda honom fria händer att använda det mot de
fiender, som då hotade Europas lugn, nemligen kejsaren
och huset Habsburg. Derför upptogo Frankrike och
England de fredsbemedlingar, som holländarne under de
föregående åren förgäfves sökt bringa å bane. Med huru
föga hopp om framgång fredsunderhandlingarna nu åter
upptogos, kan man se af Sigismunds svar till Englands
konung, Carl I, då denne i början af år 1629 skref
till Sigismund och erbjöd sin bemedling. Sigismund
bad nemligen den engelske konungen besinna, att han
kämpade för en sak, som var alla konungars, och att
hans höghetsrättigheter blifvit i trettio år kränkta
af halsstarriga undersåtar. Detta bref skrefs den 28
Februari, och i ett annat till Danzig af den 4 Mars
yttrar Sigismund, att han för att vinna fred ville
både underhandla och använda vapenmakten, men väntade
mest af den senare.
Så följde 1629 års fälttåg med den kejserliga
undsättningshären, och Sigismund hade ännu en gång
blifvit i tillfälle att se, om han hade något att
hoppas af sina vapen mot en fältherre sådan som Gustaf
Adolf. Och nu ändtligen mjuknade hans halsstarrighet,
och han började inse nödvändigheten af att sluta ett
krig, som uttömt Polens tillgångar och framkallat ett
missnöje, som kunde blifva farligt för honom sjelf
och hans ätt i Polen.
Den 30 Juli egde enligt Gustaf Adolfs ofvananförda
bref det första möte rum mellan de svenske och
polske underhandlarne. Genast i början syntes icke
mycket vara att vinna, såsom ock Gustaf Adolf sjelf
befarat. Polackarne kommo med så stora anspråk, att
Gustaf Adolf dertill sade nej, helst hufvudfrågan blef
oafgjord och icke fred utan blott stillestånd skulle
vinnas. Underhandlingen afbröts nu, och Charnacé
reste till polska lägret för att taga afsked af
Koniecpolski. Det var den 2 Augusti.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:44:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/4/0146.html
