Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
land, så att vinden borde blifva god hem, men vid
pass klockan 7 fick man se tio polska skepp löpa
ut från Weichselmünde. Befälet öfver de fiendtliga
skeppen förde Arendt Dijkman, en tapper och erfaren
dansk sjöman. Snart dundrade de första skotten,
hvilka oförskräckt besvarades från Jägaren och Solen,
och det visade sig dervid snart, att de svenska
kanonerna sköto bättre än fiendens. För att undvika
denna olägenhet samt begagna sig af sitt större antal
seglade derför fienden närmare.
Ett fiendtligt skepp stack tätt upp vid Jägaren,
men kunde icke uthärda den starka elden derifrån,
utan sackade undan. Nu kom Arendt Dijkman sjelf
och lade ombord med det svenska amiralskeppet, och
innan kort kommo fyra andra af fiendeskeppen och
lade sig rundt omkring, under det de öfriga fem på
samma sätt omgåfvo Solen. En förtviflad strid uppstod
emellan dessa två svenska fartyg och den fiendtliga
öfvermakten, utan att de fyra svenska skeppen, som
lågo längre ut i hafvet bort åt Hela, för motvindens
skull kunde komma till undsättning. En god stund
försvarade sig svenskarne och vräkte tillbaka flera
stormningar af fienden, som försökte äntra. Men
öfvermakten var för stor. Stiernsköld blödde redan ur
tvänne sår, det ena i halsen, det andra på ryggen, då
den svenske kaptenen på Solen, inseende omöjligheten
att längre försvara sig, antände krutkammaren och
sprängde sig med sitt fartyg och alla dit inträngda
fiender i luften.
Oförfärad stod Stiernsköld på Jägarens däck, der
allt flere och flere fiender äntrade upp, och, då
han såg, att allt var förloradt, beslöt äfven han
att spränga sitt fartyg i luften. Han befalte sin
dräng att antända krutkammaren. Denne sprang med
luntan för att verkställa befallningen, men träffades
i samma ögonblick af en fiendtlig styckekula, så
att han föll död ned. En annan styckekula bortsköt
Stiernskölds högra arm och kastade honom sanslös
till däcket. Ännu döende ropade han, att krutkammaren
skulle stickas i brand, men befallningen hann ej
verkställas.
Fiender strömmade in från alla sidor, och de
glesnade svenske krigarna förmådde ej längre göra
motstånd. Sjuttio af dem togos till fånga. De öfrige
lågo döde omkring sin tappre amiral. Framgången var
dock dyrköpt för fienden. Den tappre Dijkman föll och
med honom 400 man. Jägaren, Stiernskölds amiralskepp,
fördes i segertåg in till Danzig, hans lik bisattes
med alla hedersbetygelser i stadens storkyrka, der
det förblef stående, tills det blef utlemnadt till
svenskarne. Det fördes då till Sverige och begrofs i
Gillberga kyrka i Södermanland. Det skedde om hösten
1628.
Några synnerliga fördelar kunde emellertid icke
Danzig draga af denna framgång. Väl gingo fyra skepp
till sjös för att drifva fribyteri, men den sena
årstiden tvang dem snart att vända. De fyra svenska
skeppen, som under striden lågo vid Hela, gingo till
sjös och kommo lyckligen till Sverige, der de ankrade
vid Elfsnabben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
