Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till strängt ansvar. Vi äre icke sinnade lida
sådana ord, än mindre gerningar af våra tjenare,
helst vi intet annat befalt, än hvad eder å embetets
vägnar och för åtnjuten lön åligger. Vi behöfve icke
heller några öfverstar för att endast rida omkring och
mönstra krigsfolket, utan de skola vara betänkte på
att, när så tarfvas, med oss fäderneslandet försvara
och dessutom vår befallning noggrant efterkomma, så
framt de vår onåd undvika vilja.» – Den hetlefrade
krigaren stod verkligen i förstone fast vid sin
begäran om afsked, men när han fick lugna sig, ändrade
han mening, begärde konungens förlåtelse och det goda
förhållandet återstäldes. – Detta årets fälttåg blef
den gamle krigarens sista.
En svår storm skingrade de svenska fartygen,
så att de lågo på ett betydligt afstånd från
hvarandra. Stjernsköld skref derom till konungen –
det var den 3 November 1627 – och nämnde tillika,
att han ville skicka hem det gamla skeppet Leoparden,
som icke kunde uthärda ännu en slik storm. Något
derefter beslöt Stjernsköld i samråd med de andre
skeppskaptenerne att gå till Sverige, ty skeppen
hade mer eller mindre tagit skada af stormen och
man saknade lifsmedel. De satte derför under Hela,
en liten och smal landtunga, som skjuter ut åt sydost
och bildar Putzigerwik[1]. Det var den 15 November.
Det var då temligen sträng vinter, så att i Sverige
trodde man, att Stjernsköld vid det laget med sina
skepp lupit in i Kalmarsund, hvarför konungen
den 14:de skref till honom, att i händelse af
blidväder löpa ut igen med sex skepp för att hindra
Danzigerskeppen att löpa till sjös och plundra eller
göra landstigning på de svenska kusterna. Andra
tidender kommo dock snart derefter hem.
I Danzigs hamn rustades ifrigt. Så många skepp
man kunde försågos med stycken och tillräckligt
krigsfolk, i akt och mening att vid första gynnande
tillfälle, som erbjöd sig, angripa de qvarlemnade
svenska skeppen. Ett sådant visade sig nu, då
de svenska skeppen, skadade af stormen, lågo
vid Hela. Stjernsköld anade det och vände derför
tillbaka till Danzigs redd redan följande dagen
(den 16 November). Här fick han se Danzigerskeppen,
huru de börjat lägga ut, men de sökte snart komma in
till Weichselmünde, utan att det var möjligt för
Stjernsköld att lofvera dem upp. Ett af de fiendtliga
skeppen höll på att blifva taget. Det fastnade på en
sandbank, men den inbrytande natten räddade det. När
morgonen kom, hade det arbetat sig löst. Nu gaf
Stjernsköld befallning, att allt skulle vara klart
till följande dagen (den 18:de), då han ville med
alla skeppen gå till segels och styra kursen hemåt.
När dagen upprann, rådde stiltje. Stjernsköld med
amiralskeppet Jägaren och skeppet Solen låg strax
utanför Weichselmünde, de öfriga skeppen lågo längre
ut på sjön. Snart började det emellertid blåsa från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
