Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norges förening med Sverige, 1814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friherre Carl Johan Adlercreutz blef åter chef
för generalstaben; generalmajoren Bengt Sparre
förordnades till generaladjutant för de inre och
generalmajoren Magnus Fredrik Björnstjerna för de
yttre ärendena. Äfven den gamle konungen lemnade den
18 Juli Stockholm, för att ännu en gång taga befälet
öfver svenska flottan, och justitie-statsministern
grefve Fredrik Gyllenborg samt statsråden friherre
Matthias Rosenblad, friherre Clas Fleming och friherre
Carl Lagerbring förordnades att under konungens och
kronprinsens frånvaro sköta regerings-ärendena. Vid
ankomsten till Strömstad gick konungen om bord å
linjeskeppet Gustaf den store och närmast under honom
förde generalamiralen friherre Johan af Puke befälet
öfver den samlade flottan.
Kort efter sin ankomst till högqvarteret i Venersborg
utfärdade kronprinsen en proklamation till svenska
armén och en till norska folket, i hvilken senare
han, efter en kort redogörelse för de politiska
förhållandena, sökte lägga norrmännen på sinnet de
faror, i hvilka en straffbar ärelystnad störtat dem,
samt förklarade, att Sverige ej skulle nedlägga vapen
förr, än man tillvägabragt en förening, nödvändig
för detta rikets lugn och trygghet. Man ville dock
gifva nationalviljan tillfälle att yttra sig och,
under en upplyst och välgörande monarks hägn, bestämma
sina lagar.
Den 21 Juni inträffade kronprinsen i Uddevalla,
hvarest stormakternas ombud voro honom till mötes
och meddelade honom den fruktlösa utgången af
deras underhandlingar med prins Christian. De
vilkor, denne erbjudit den 13 Juli, förkastades,
men kronprinsen förklarade sig kunna antaga de,
som af ombuden blifvit erbjudna den 7 Juli. Han
öfvertalte dem emellertid att göra ännu ett försök
att afböja verkliga fiendtligheter, hvilka han i
det längsta ville undvika. De hade ock den 28 Juli
ett nytt företräde hos Christian Fredrik i Moss, men
då han fortfarande vägrade antaga vilkoren af den 7
Juli, återvände de genast öfver gränsen, hvarefter
kronprinsen från Uddevalla utfärdade befallningar
till Puke och Essen att begynna fiendtligheterna,
samt afreste sjelf den 27 Juli från Uddevalla,
för att verksamt deltaga i operationerna.
De norska stridskrafterna voro vid denna tid så
fördelade, att längs vestra stranden af Glommen från
Skebergs prestgård till södra delen af sjön Öjeren
stodo något öfver 8,000 man under generalmajor
Staffeldt; norr om denna till Glommens och Wormens
sammanflöde samt längs den sistnämnda strömmen till
Kiölstad stodo omkring 8,000 man under öfverste
Hegermann; nordost om denna, i trakten kring
Kongsvinger, stodo 2,000 man under öfverste Krebs;
ännu längre i norr i Elverum inom Hedemarken stodo
omkring 2,000 man under öfverste Rode; i trakten
kring Christiania nedåt Drammen stod en reservbrigad,
omkring 5,000 man stark, under generalmajor Arenfeldt,
och i trakten af Tönsberg stodo 2,000 man under
generalmajor Mejlænder. Dessutom var en förtrupp
af omkring 2,000 man under öfverstelöjtnant Stabell
posterad längst söderut vid vattendragen kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
