Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Margareta, 1387-1397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då den nämnde Albrekt Karlsson leddes till tornet,
sade borgmästaren Bertol Brun: »Det vare Gudi klagadt,
att vi skola se våra borgare sådan oförrätt öfvergå,
utan att kunna förebygga det» – och knappt hade han
uttalat orden, förr än en tysk sprang fram och slog
honom till jorden med ett spjut. Blå och blodig, som
han var, rycktes han med våldsamhet upp från marken
och fördes till tornet.
Då sågo de svenske, att här måste våld mötas med
våld. De klädde sig derför i harnesk och ryckte upp
på Stortorget och tyskarne likaså. Här insågo dock
de senare, att om det nu kommit till strid, skulle
de hafva legat under, ty svenskarne voro dem till
antalet allt för öfverlägsna. De föreslogo derför,
att en hvar skulle gå hem till sitt, och att saken
med de fångne skulle stå till följande morgon. Men
svenskarne samlade sig i S:t Olofs gillestuga,
och som de förstodo, att tyskarne hade något ondt i
sinnet, gingo de upp i rådstugan. Här träffade de de
tyska borgmästarne och sporde dem till: »Hvad menas
med det, att borgmästaren Bertol Brun och Albrekt
Karlsson ligga i tornet, och att Peter Åländing
sitter fången, och hvarför har Peters hustru, hustru
Christin, mist sina nycklar alla?» – Borgmästarne
svarade, »att de visste ingen skuld med dem». Då
sade svenskarne: »Är det så, att de hafva begått
något brott, så egen I döma dem efter stadens rätt,
men icke taga först den ena och så den andra och
kasta dem i tornet såsom illgerningsmän. Vi förstå
dock att det är sant, hvad man länge varnat oss för,
att I tyskar viljen förråda oss svenskar!»
Borgmästarne och de andra, som voro i rådstugan,
sågo häpna på hvarandra. »Vi veta icke af något
förräderi» – sade de – »och äro de gode männen med
orätt fångna, så skola de med rätta löste varda;
dem skall icke ske någon skada till lifvet, och vi
skola hos höfvidsmannen göra oss underrättade, om de
hafva märkt något som liknar sig till förräderi.»
Emellertid lössläpptes Bertol Brun, och dermed
skildes man åt.
Sedan uppkallades – det var lördagen före helga
Trefaldighets-söndagen – 30 tyskar och 30 svenskar
på rådhuset. Här uppträdde då en af borgmästarne och
förklarade: »Vi hafva hört oss före med höfvidsmannen
om det ärendet, som I hafven oss sagt, men de sade
sig om ingenting veta annat än godt; för den skull
vilja vi alla med eder hjelp finna häremot ett godt
råd, och vilja vi det så företaga, att den ena skall
den andra svärja vid Gud, vår Fru och alla helgon,
att den ena skall vara mot den andra i nöd och lust
som en broder mot en broder. Och sker det så, att de
svenske varda rådande med den herre de hafva utvalt,
så skall aldrig någon svensk klaga på en tysk, och
blifva tyskarne rådande, skall ingen tysk klaga på
någon svensk, och det skall vara en god endrägt, och
all klagan och hvarje ondt ord skola härefter vara
döda, och Peter Åländing och Albrekt Karlsson skola
lössläppas, och hvad som sedan kommer att öfvergå
den ena, det skall ock öfvergå den andra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
