Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var skrinläggningen af den heliga Birgittas ben,
hvilket skedde i närvaro af konungen, erkebiskopen,
lydbiskoparna och riksens råd år 1381.
På en af sina visitationsresor i Helsingland
deltog han med Finvid Finvidsson i granskningen
af Helsingelagens bestämmelse om landets
gränser. Herrarne befunno sig i Svartasund i
Norrala socken, då erkebiskopen lät ur Sälångers
kyrka hemta Helsinglands lagbok, som der förvarades
fastsmidd med jernkedjor vid väggen. Kyrkoherdarna i
Baldanäs och Norrala, hvilka både hette Mathias, voro
äfven närvarande. Man jemförde trenne lagböcker med
hvarandra och fann af gammalt stadgadt: sva skeptis
landum tväggiga konunga mellan, att Sverikis och
Norikis birias ij Ulu Träski och ledhir äptir Ysma
fämtan vikno laugan, vid hvilket stadgande man blef
ståndande, så att konung Albrekt sedan genom bref af
1377 bestämde Ule träsk och ström som gräns mellan
Åbo och Upsala biskopsdömen.
I striderna och de politiska händelserna synes han ej
hafva synnerligen deltagit, ehuru hans namn förekommer
i ett och annat bref rörande rådet. Han var 40 år
gammal, när han blef erkebiskop och dog 1383.
Hans efterträdare blef Henrik Carlsson af Gårdsby, en
herre af Stensta- eller Lisa-slägten. Han befann sig i
Vendel i norra Upland, då han fick underrättelse om
valet, och begaf sig 6 dagar derefter till Stockholm
att begära konung Albrekts samtycke, hvilket dock
vägrades. Den nyvalde erkebiskopen gick då dagen
derefter ombord på ett skepp och for utrikes för att
vid romerska hofvet få sitt val bekräftadt. Detta
lyckades honom äfven, och han hemkom 1384 af påfven
vigd och stadfästad i sitt embete. Han var sedan
erkebiskop i 24 års tid.
I Linköping satt den för oss bekante Gotskalk som
biskop, sedan biskop Nils måst gå i landsflykt. Äfven
Gotskalk skall hafva blifvit stiftet påträngd. Vi
anföra honom här, icke för den betydelse han egde
såsom biskop, utan för det sorgliga slut han fick,
hvilket i hög grad visar, huru det stod till med
lag och ordning i Sverige under konung Albrekts
regering. Biskopen befann sig i Februari 1374 på en
resa genom sitt stift. Det var den 3 Februari, som
han utanför Linderås kyrka i Sydvestra Östergötland
mötte riddaren Mats Gustafsson (Sparre) med hans
beväpnade följe. Riddaren öfverföll genast biskopen,
som mördades, och åtskilliga biskopens tillhörigheter
togos från hans tjenare. Domkapitlet i Linköping
utfärdade den 8 Februari, så fort underrättelsen
om dråpet kom det till hända, bannlysning öfver
den djerfve riddaren, men dermed stannade också
alla åtgärder för att beifra en slik våldsbragd. I
det stället skyndade riddarne Henneke Molteke på
Stäkeholm, Henning Königsmark på Öland samt Gerdt
Snakenborg, Arnold von Vitzen och Erik Carlsson
att tillegna sig så väl biskopens lösören som
biskopsstolens gods och inkomster, så att intet blef
öfrigt för biskopens enskilda tjenare, hvilka hos
honom hade stora summor innestående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
