Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albrekt och Rådet, 1371-1389
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han dog 1392 och begrofs i Vadstena vid sidan af sin
tredje husfru Ingeborg, som dött ett par år förut.
Af Brahe-slägten lefde ännu under början af
Magnus Erikssons regering den mäktige och ansedde
Tiundalagmannen Birger Pedersson till Finstad, som dog
1327. Sonen Israels lefnad faller helt och hållet inom
det nu genomgångna tidskiftet. Äfven han var lagman
i Tiundaland och åtnjöt mycket anseende hos konung
Magnus. Han dog, som vi veta, i Riga 1351. Såsom bevis
på äfven denna slägts rikedom må vi nämna, att enligt
en förteckning, funnen i det meklenburgska arkivet,
herr Israel ensamt inom 5 socknar af nuvarande Kalmar
län egt icke mindre än 114 gårdar och lägenheter
samt 5 qvarnar. Lägga vi nu härtill, att slägten
egentligen tillhörde öfra Sverige, och att till följd
deraf den hufvudsakliga egendomen varit der belägen,
kunna vi göra oss ett någorlunda begrepp om de stora
slägternas rikedom denna tid.
Herr Israel efterlemnade trenne barn, Helena,
den ofvannämnde Carl Ulfssons husfru, den bekanta
fru Ramborg till Vik och Peder Israelsson, som
fortplantade ätten. Med herr Israel gick dock
lagmansdömet ur ätten, så att vi icke förr än
under Gustaf Vasa finna en Brahe såsom lagman i
Upland. Sådant anseende som farfadern egde på långt
när icke herr Peder. En Magnus Gregersson (Läma)
blef lagman öfver Tiundaland efter lagman Israel, och
efter Magnus Gregersson Carl Ulfsson, herr Peders
svåger. Så godt som ensam bland sina många mäktiga
fränder stod herr Peder på de infödda konungarnes
sida i den sista striden.
Af den med Braheätten så nära beslägtade
Hjorthufvudätten, (Ulf Gudmarssons) hafva vi lärt
känna de båda bröderna Birger och Carl, så att vi ej
här behöfva tillägga något rörande dem. Herr Birger
dog efter 3 dagars sjukdom på Ringstaholm i Augusti
1391 och begrofs i Vadstena. Herr Carls tredje fru
Catarina Kettilsdotter, som öfverlefde honom, gifte
sig för andra gången med en tysk riddare Johan Molteke
och hade med honom tvänne döttrar. Hennes son med herr
Carl, Carl Carlsson, var ämnad för presterliga ståndet
och skickades utrikes, förmodligen till Paris, för att
studera. Hans egendom skulle derigenom hafva öfvergått
till hans halfsystrar. Men när den unge Carl Carlsson
kom hem och fick se sina halfsystrar, öfverkorsade han
med ens sina fränders beräkningar. När han fick se
sina halfsystrar, sade han: »Dessa garpissor skola
aldrig ärfva mig!» och ett par åt derefter gifte
han sig med en dotter till Algot Månsson, vid namn
Katarina. Men sedan han »berömligt någon tid lefvat i
sitt äktenskap», dog han i September 1398 och begrofs
i Vadstena vid sidan af sin farbroder Birger. Med
Carl Carlsson utslocknade Ulf Gudmarssons slägt.
Om Ribbingarna och deras slägtskap med S:t Birgittas
slägt är förut taladt.
Sture-namnet börjar äfven vid denna tid
omnämnas. Slägtens upprinnelse sväfvar för öfrigt i
dunkel liksom så många andra af våra herreslägter. Den
äldst kände är en Anund Sture, som skall hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
