Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Valdemar vinner Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skeninge den 3 Augusti och den 7 på Konungsnäs
på Färingsön i Mälaren. Om hans afsigt var att
anskaffa pengar och folk till krigets fortsättande,
såsom sannolikt är, så voro hans bemödanden dock
förgäfves. I slutet af September finna vi honom åter
i södra Halland, afbidande utgången af skiljedomarnes
åtgöranden, en väntan, som han väl fick uppfyld,
men icke så som han hade hoppats.
Underhandlingarna om Helsingborg fortgingo emellertid
utan afbrott, men nu mellan Albrekt och Valdemar. Den
listige Albrekt hade, eller rättare ansåg sig nu
hafva fria händer. Han uppträdde genast med tal om
sina fordringar och fordrade med stränghet ersättning
för den skada han lidit under den sista skånska
fejden. På sin pligt såsom skiljedomare syntes han
icke vidare tänka, och i allt sitt görande och låtande
visade han sig mera som Magnus’ fiende än vän. Efter
att hafva erhållit säker lejd af de svenska herrarna
vid Rögnebro besökte han dem, men begaf sig sedan
till Valdemars läger, der han stannade länge.
Här dagtingades mycket, och det var ej blott Magnus,
som dervid fick sitta emellan, äfven Valdemars gamle
vän och frände, hertig Erik af Saxen, förlorade dervid
sitt slott Plaue. Detta ligger i södra Meklenburg
vid den ur Plauersjön utfallande Eldefloden (som
vid Dömitz inflyter i Elbe). Enligt de slutliga
underhandlingarna skulle Erik öfverlemna detta
slott åt Albrekt, mot det att Albrekt öfverlemnade
åt Erik slottet Gadebusch, som sedan skulle utbytas
mot Boitzenburg, som låg längre ned vid Elben. »Och
hertig Erik afträdde Plaue» – säger Detmar – »men fick
hvarken Gadebusch eller Boitzenburg, deremot fick
konungen Helsingborg för denna dagtingans skuld,
och sålunda blef den gode hertig Erik bedragen.»
Vi se här, huru det gick till vid Helsingborgs
öfverlemnande till Valdemar. Att Albrekt dervid
varit den förnämsta handlande personen, bekräftas
äfven deraf, att han lät tvänne biskopar vidimera en
afskrift af Valdemars försäkran af den 3 November 1350
att betala Albrekt 10,000 mark silfver, om han kunde
lemna Helsingborgs slott i Valdemars händer. Denna
förbindelse lät Albrekt afskrifva den 3 September,
och det är klart att, om förbindelsen skulle hafva
någon betydelse, skulle Albrekt hafva Helsingborg i
sitt väld, så att han kunde förfoga deröfver.
Så fort Albrekt erhållit säker underrättelse om
att han fatt Plaue, öfverlemnade han Helsingborg åt
Valdemar, om också denne för skenets skull låtsade
med våld taga det af Albrekts slottshöfding, något
som också har sannolikhet för sig, enär hela denna
handel var så skamlig att äfven sådana män som en
Valdemar och en Albrekt väl kunde önska att breda
något sken af ärlighet deröfver.
Underrättelsen härom och om sin gunstlings, Bengt
Algotssons, mördande af herrarna vid Rögnebro mötte
Magnus, när han kom ned till Halland. Han skyndade
derför tillbaka till det östra Sverige för att
förbereda ett krigståg mot Valdemar till följande
året. Men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
