Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Magnus Ladulås. Början af Magnus' regering - Konung Magnus och de andlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärleken. Ingemar Nilssons enka Helena var rik och
vacker. Den mördade Holmgers son Ulf älskade henne och
möttes af hennes genkärlek. Men de tillhörde förbudna
led. Endast påfven kunde lemna dem tillstånd att
ingå giftermål. Konung Magnus lade sig ut för dem hos
påfven och utverkade af honom detta tillstånd. Påfven
skrifver i sitt svar, att han meddelade detta
tillstånd, på det att den gamla tvedrägten måtte
upphöra och freden i riket befästas.
Likaså hade en annan af de förnämsta männen i
riket, Rörek Birgersson, som varit bland konungens
fiender, fattat kärlek till Helga Amundsdotter,
också en af konungens fränder. Äfven denna
förbindelse understöddes af konungen. »Der finnes
ej i riket» – skref konungen till påfven – »någon
som är henne jemngod i börd och lefnadsvilkor utom
hennes slägt.» Tillika framställer konungen som ett
bevekande skäl för påfven att bevilja den begärda
dispensen, att genom detta giftermål mycken skada
och förderf för riket kunde undvikas, och fred och
lugn vinnas. Påfvens tillståndsbref kom, och Rörek
firade sitt bröllop med stolts Helga.
I detta försoningsverk stod konungens ädle broder
Bengt troget vid hans sida. Konungen hade gifvit
sin broder åtskilliga af de brottsliges till kronan
indragna gods. Så hade han fått Räfstad, Haslum
och Orlunda, hvilka blifvit tagna från Holmger och
Filip af Runby. Men han ville ej »att någon fläck af
orättrådighet skulle hvila på honom», och derför ville
han ej behålla de undfångna godsen. Han förskaffade
sig tillåtelse af sin broder konungen, äfvensom af
Holmgers enka Helena, att få skänka dessa gods till
Skokloster, och verkstälde äfven detta beslut med de
nämnda personernas samtycke.
Bengts gåfva erhåller ännu högre värde, om man känner,
att han ganska ofta just genom sin gifmildhet var i
stort penningbetryck. Gåfvobrefvet på de ofvan nämnda
godsen är utfärdadt i Juli år 1282, och i Augusti
månad året förut måste han sätta gods som säkerhet
för ett lån på 80 mark från Upsala domkyrka.
Äfven Filip af Runby synes hafva af konungen återfått
en stor del af sina gods. Han förekommer nämligen
flera gånger efter denna tid bland rikets store
omkring konungen, något som väl icke kunnat ega rum,
om han varit utan – hvad som äfven för hans tid var
en af anseendets grundvalar – rikedom.
Konung Magnus och de andlige.
Vi hafva nu följt med Magnus under ett par år af hans
regering. De voro fulla af oro, men Magnus var också
vuxen denna oro. Vi vilja nu kasta en blick på hans
förhållande till kyrkan.
Af den frikostighet, hvarmed han utdelade gåfvor till
henne, kan man sluta till ett visst begär hos honom
att göra sig kyrkan förbunden. Men man kan å en annan
sida icke neka till, att han varit genomträngd af de
känslor, som han så ofta i sina bref uttryckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
