Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Erik XI Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obegagnadt, och hon lät derföre lätt öfvertala sig att
lemna sitt samtycke. Knut kom och Ribbungarne gåfvo
honom konunganamn, hvarpå folk stötte till honom från
alla sidor. Skaror af Vermländingar, Markmän och Götar
förenade sig med honom att draga mot konung Hakon.
Knut var dock ej densamme som Sigurd. Städse
blef han sviken af lyckan och besegrad af konung
Hakon. Slutligen kom han i ett sådant trångmål,
att det enda medlet till räddning för honom måste
sökas hos hans moder och lagman Eskil. Dessa skrefvo
till konung Hakon för att medla fred mellan honom och
Knut, och Hakon var ej ovillig att lyssna till deras
framställning. Han var till och med glad att en gång
få slut på upproret och tillbjöd alla Ribbungarne
fred, om de ville gifva sig i hans våld.
Ribbungarne samtyckte att underkasta sig. Knut fick
till husfru Ingrid, en syster till konung Hakons
drottning Margareta, båda döttrar af den mäktige
Skule jarl. Ifrån denna tid var Knut konung Hakons
trofaste vän och blef af honom upphöjd till jarl.
*
Konung Erik var något läsper vid,
halta var ock hans sid.
Med dessa ord beskrifver den större rimkrönikan konung
Erik XI Erikssons yttre. Hans ungdom, i förening
med dessa lyten, kunde väl gifva anledning till
oroligheter, och vi hafva nämnt, hurusom orsaken till
den overksamhet, hvarmed de styrande i Sverige åsågo
dessa rörelser på gränsen, bör sökas i oenigheten
och söndringen mellan dem, som egde makten under
konungens barndom.
Ett intyg på denna söndring lemnar oss så väl ett
yttrande af en för dessa tider synnerligen framstående
man, lagman Eskil, som ett bref från påfven Honorius
III. Detta senare innehåller, »att påfven tager
konungen, hans rike med alla dess samhällsinrättningar
under sitt och den helige Petri beskydd, så att
eho, som vågade angripa konungens höghet eller på
något sätt störa rikets lugn, skulle hemsökas af
den allsmäktige Gudens och de helige apostlarnes
Pauli och Petri vrede». Detta försök att genom ett
skyddsbref från den helige fadern stärka konungens
tron, ett försök troligen utgånget från de prelater,
som närmast omgåfvo konungen, visar tydligen, att
hans tron var hotad.
Mera tydligt visar dock det nämnda yttrandet af lagman
Eskil, att söndring rådde mellan de store. En gång
efter det här ofvan omtalade Vermlandståget hade
lagmannen ett samtal med den norska konungen och
berättade derunder för denne, »att konung Erik och
alla svenske män voro högeligen förbittrade öfver
detta tåget». Konung Hakon svarade härtill, »att
lagmannen sjelf bäst visste, huru som han (Hakon)
upprepade gånger om denna sak skrifvit till konung
Erik, utan att derpå följt någon bot». Lagman Eskil
jakade då till konungens yttrande, men sade tillika,
»att den svenske konungen var omgifven af dåliga,
rådgifvare och var sjelf ett barn».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0351.html
