Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmän österleds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De stodo Gardarike närmast och hade med det stått
i den när måste beröring. Sedan kommo dit, som vi
hafva sett, män äfven från de andra skandinaviska
rikena och Island. Det är också Isländarne, vi hafva
att tacka för hvad vi veta om dessa tåg i österled.
Men vi öfvergå till Miklagård och till väringarna
der; de voro vida mer ryktbara och vi känna vida
mer om dem, ehuru likväl mindre om någon af våra
landsmän. Vi kunna väl skildra färden i österled,
skildra lifvet i Konstantinopel, huru väringarne hade
det, men någon framstående händelse ur svensk mans
lefnad känna vi icke. – För att dock gifva läsaren
ett begrepp om väringarnes ställning och lif i det
gamla kejsarriket, att han må kunna döma något om
fadrens öden äfven der – enär tapperheten, farorna,
striderna och segrarne öfver hufvud voro desamma
– vilja vi följa Olof den heliges broder Harald
Sigurdsson på hans färd till Miklagård. Han är hos oss
redan bekant af det föregående, ty han blef sedermera
Norges konung och fick då tillnamnet Hårdråde.
De grekiske kejsarne i Europa hade af sina grannar,
konungarna i Gardarike, lärt känna de väringiska
krigarnes stora värde och öfverlägsenhet öfver andra
folk. De väringar, som ifrån Kiew och Wladimir drogo
till deras stad, blefvo derför på det högsta välkomna,
och någon nyhet var det alldeles icke der att taga
främlingar i tjenst. Redan före Kristi födelse, på
Romarnes lysande dagar, finna vi Germaner i tjenst
hos dem. Sedan deras rike blifvit deladt i tvänne,
det öst-romerska och det vest-romerska, bildade
hos båda rikenas kejsare germanfolk stående härar,
hvilka utgjorde förnämsta stödet för deras troner. Det
vest-romerska riket blef dock snart ett rof för dessa
germaner. Det öst-romerska lefde länge qvar och äfven
sedan den stora folkvandringens ström satt sig – den
kan anses hafva fortvarat ända vid pass år 800, och
således till kejsar Carl den stores tid – rådde seden
att värfva det dugligaste folket bland barbarerna, med
hvilket ord greker och romare betecknade en hvar, som
icke talade deras språk eller kände deras bildning.
Från slutet af 10:de århundradet, eller på 990-talet,
finna vi väringar i Konstantinopel, och dessa
Miklagårdsväringar hafva vunnit sådan ryktbarhet
för sin tapperhet, sitt mod och sin omutliga trohet,
att från denna tid det icke blir fråga om andra än
dessa. – Vi vilja först framställa deras förhållande
i allmänhet och sedan skildra några enstaka händelser
ur deras på äfventyr och faror så rika lif.
Väringarne togo tjenst mot en viss sold, men voro
underkastade de strängaste lagar så väl i afseende på
deras förhållande till kejsaren som till hvarandra,
hvilket sistnämnda var nödvändigt, då det ofta
kunde hända, att tvänne dödsfiender här träffades
för att lefva tillsammans och dela striderna och
äran som kamrater. Den enskilda hämden måste här
vika. En strid eller ett slagsmål straffades enligt
väringarnes lag ögonblickligen med döden. Dessa
väringarnes lagar hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
