Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordmän österleds
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef, som nämndt är, krislen, och lät utgå en
befallning, att »eho, som ej lät döpa sig, skulle
behandlas som sin furstes fiende». – Strömmarna fyldes
af ödmjuka Ryssar till tusendetal; alla omfattade
med ifver en lära, som deras herre och hans bojarer
antagit. Så kristnades Ryssland.
Det var denne Wladimirs son, som hemförde till brud
den svenske Olof Skötkonungs dotter Ingegerd. Hos
honom tjenade som väring en Emund Ringsson med
sitt följe af 720 krigare. Han var broder till den
Dag Ringsson, som med sitt folk stötte till Olof
den helige, då han tågade öfver norra Sverige till
sitt hemland, viljande återtaga det. Med tillhjelp
af denne Emund, som anlände till Gardarike just då
Jaroslaw som bäst behöfde hjelp, besegrade Jaroslaw
en sin slägting och blef så ensam herre öfver hela
riket. Men kort derpå uppstod der missämja mellan
varägerna och Jaroslaw. Han vägrade dem nämligen
den utlofvade solden, och i harmen deröfver gaf sig
Emund med sitt folk under en brorson till Jaroslaw
och blef hans man. Denne började krig med Jaroslaw
1021, och under detta krig lyckades det Emund att taga
Ingegerd, Jaroslaws drottning, till fånga. Han kunde
då föreskrifna fredsvilkoren, enligt hvilka Jaroslaw
för sin drottning gaf Kiew åt brorsonen och åt Emund
staden Polotsk, med förpligtelse att försvara
gränsen mot främmande angrepp. Der blef då åter
fred i Gardarike och den varade, medan Emund lefde,
ty ingen vågade anfalla honom.
På Aldeigjaborg satt då ännu jarlen Ragvald Ulfsson,
Ingegerds och Olof den heliges vän, och när honom voro
många män från vårt land. Han hade utom sonen Stenkil,
Sveakungen, ännu tvänne söner Ulf och Eilif, hvilka
året efter Olof Skötkonungs död kommo till Sverige och
vistades der någon tid hos deras ädle frände Anund
Jakob. Efter jarl Ragvalds död, som skall hafva
inträffat vid tiden för Stiklarstadslaget, blef
Eilif hans efterträdare i Aldeigjaborgs jarldöme.
Efter slaget vid Stiklarstad kom äfven Olof den
heliges styfbroder, den unge, tappre och ståtlige
Harald, till sina fränder i Gardarike, och skall der
af Jaroslaw blifvit satt till den andre höfdingen
öfver hans krigare. Jaroslaws och Ingegerds dotter
Elisif var då redan en vuxen jungfru, och snart tändes
hos fränderna böjelse för hvarandra, en böjelse, som
väl fick rotas under de två år Harald var i Jaroslaws
tjenst. När dessa år voro förlidne, friade Harald
till den unga prinsessan. »När du blifvit något
äldre», svarade Jaroslaw, »och förvärfvat mera
erfarenhet, makt och gods. Ännu skulle det vara
öfveriladt att bortgifta henne till en utländsk
man, som hvarken har rike att råda öfver eller eger
någon rikedom.» Sedan Harald erhållit detta besked,
tog han orlof och begaf sig till »den stora staden»,
till Konstantinopel.
Det ligger i sakens natur, att väringarnes trupp i
Gardarike till största delen – åtminstone i de första
tiderna efter det furstarne började hålla en sådan
stående skara af krigare – utgjordes af Svear.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
