Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den fortsatta striden mellan Svear och Götar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigen ridit bort en dagsled från Roskild, så
kom ett bud från Magnus. Det var en tysk sångare,
som bad i sin herres namn om ett enskildt samtal
med hertigen i Haraldstedskog. Hertigen var genast
färdig dertill och litade så trofast på sin frändes
vänskapsförsäkringar, att han ville stiga till häst
utan svärd, och det var med knapp nöd som en af hans
trogne tjenare kunde förmå honom att spänna det om
sig. Medan de så redo vägen fram, hertigen och fyra af
hans män samt den tyske sångaren, betedde den senare
sig flera gånger, som om han velat säga någonting,
men alltid tvärtystnade han. Slutligen började han
sjunga om en fru Grimmild, som svek sina bröder,
och allt medan han sjöng såg han så innerligt på
hertigen, som om der legat någon särskild betydelse
i visans ord. Hertigen lade dock ej märke dertill,
utan de fortsatte sin ridt, tills de kommo till utsatt
ställe, der de mötte Magnus. Han skyndade vänligt emot
hertigen, tog honom i famn och kysste honom, Då märkte
Knut, att Magnus hade harnesk under kläderna. Han
studsade dervid, och med ens stod hans gemåls varning
för honom. Han frågade Magnus, hvarför han kom så
beväpnad till ett vänligt samtal. Magnus svarade,
att han ville straffa en bonde. Knut bad för bonden,
men Magnus var obeveklig, lade sin hand på hertigens
arm och bad honom sitta ned. Derpå frågade han, »hvem
Knut ansåg riket tillhöra». – »Det tillhör konungen»,
svarade Knut. »Låt oss kasta lott», fortfor då Magnus,
»hvem af oss skall ärfva riket efter min faders död.»
Knut genmälde, »att han önskade, det kungen måtte fa
länge lefva». – Men då sprang Magnus upp, grep honom i
håret och klöf hans hufvud med sitt svärd, utropande;
»Nu skola vi se, hvem af oss skall vara konung i
Danmark.» – Sångaren hade velat rädda hertigen, men
han hade svurit Magnus en helig ed att ej förråda
anslaget mot Knut, och eden band hans tunga. – Detta
timade år 1131.
Sådan var den man, som Vestgötarne valde till konung
efter Inges död. I Danmark upplågade efter Knuts
mord ett inbördes krig, som slutade med slaget vid
Fotevig<footnote>
En sjöbugt vid byn Stora Hammar, nära Skanör.<footnote>.
Annandag Pingst den 4 Juni 1134 stod
detta slag. Knuts broder Erik anförde hären emot
konungarna Nils och Magnus. Den senare var omgifven
af en mängd de förnämste i Danmark och dertill en
hop prester, till och med biskopar. Magnus stupade i
slaget, och Nils undkom med nöd till sitt skepp. Fern
biskopar och sextio prester lågo bland de slagna på
valplatsen. Nils undkom till Sleswig. Då man varnade
honom att rida in i staden, sade han: »Skola vi också
frukta för skinnare och skomakare?» syftande dermed
på Knutsgillet. Men gillesbröderne kommo väl i håg
sin broder, den mördade Knut Lavard. De gjorde ett
upplopp, och derunder blef konung Nils dödad.
Erik, som stått i spetsen för hämnarne af hans broders
Knut Lavards död, blef konung och erhöll tillnamnet
Emun, d. ä. den minnesvärde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
