Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- Sagan om Starkodder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag irrade
villa stigar,
hatad af männer,
sorgsen i hugen;
blottad på guld
och goda ryktet,
utan herre,
sorgsen i hugen.
Sedan vistades Starkodder i Sverige och utförde der,
såsom landtvärnsman, många bedrifter. Han for vida om
land i beständiga härnadståg och vann seger och ära.
Då Sigurd Ring var konung i Sverige, funnos i Tyskland
tvänne vidt beryktade konungar, Gunnar och Högne,
Gjukungarne kallade, emedan de voro söner af konung
Gjuke. Deras syster Gudrun var gift med den ypperste
kämpe, som de gamla sångerna veta att omtala, nämligen
Sigurd Faufnersbane. Sigurd hade fått sitt namn deraf,
att han dödat draken Faufner.
Till Gjukungarne sände nu Sigurd Ring sina svågrar,
Gandalfs söner, Alf och Alfarin, med bud att de
skulle gifva honom skatt, eller också möta honom
i strid på en bestämd plats. Gjukungarne valde
det senare, hvarpå Gandalfs söner utstucko med
hasselstänger stridsplatsen (detta kallades att
hassla vall). Med Gjukungarne var deras svåger Sigurd,
och kommo de först till valplatsen vid Jarnamodir,
ty de sågo, huru skepp kommo seglande nordanifrån
det ena efter det andra, hvilka också styrde mot
Jarnamodir. Gandalfs söner rådde för dessa. Sigurd
Ring måste sjelf värja landet för fiender österifrån
(Kurer och Qväner), och hade derför satt Alf och
Alfarin till höfdingar för sitt folk.
Då blef en hård strid mellan Gjukungarne och Gandalfs
söner. De senare voro större och starkare än andra
män och gingo derför hårdt fram i striden. Men
med dem var en väldig kämpe och så stor, att han
snarare liknade en jätte, och föllo folk och hästar
om hvarandra, der han gick fram, så att intet stod
bi emot honom. Gunnar bad nu sin svåger Sigurd söka
emot den mannamördande kämpen, ty som det nu gick,
likade det sig icke till framgång för dem. Sigurd
gjorde så, och följde med honom några andra män,
ehuru motvilligt; men när han kom så nära, att han
kunde höras af den förfärlige kämpen, sade han:
»hvem är du, kämpe, och hvarifrån är du kommen?» –
»Jag är Starkodder» – svarade denne – »Storverkrs son,
från Fenring i Norge.» Sigurd sade: »att han hade
förr hört om honom, dock mest illa, och borde slik
man icke sparas till någons ofärd.» – »Hvem är denne
man» – genmälde då Starkodder – »som yfves så mot mig
i orden?» Sigurd sade, hvem han var. »Är det du, som
är kallad Faufnersbane?» – frågade vidare Starkodder
och tillade, då frågan bejakades: »då vill jag ej strida
med dig», hvarpå han sökte undvika Sigurd i striden. Men denne
skyndade efter honom, svängde svärdet Gram,
så att det sang i luften, och träffade
Starkodder med fästet på ena käken, så att två oxeltänder röko ur
munnen på honom. Nu vek Starkodder ur striden, och Gandalfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0077.html
