Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 13. Fantasiinslag i svenskt måleri - Garibaldi Lindberg, Olle Hjortzberg, Ole Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 445
Ackes sista verk, som upptog honom ännu på hans sista levnadsdag, var
en monumental komposition, "Swedenborgs syn". Swedenborg ser i en vision,
hur det första människoparet vaknar i Eden, där i den andliga solens ljus
skapelsen växer fram i all sin härlighet, och människan växer och lyfter sig
allt högre, till dess hon från jorden når upp till himlen. Acke tänkte sig denna
fantasi utförd som fresk i Nationalmusei trapphall på den väggyta, där Carl
Larsson velat måla "Midvinterblot".1
Acke hade börjat som humorist - han utnämndes till en stor sådan redan 1880
i Palettskrap - och slutade som filosof. Hans filosofi var enligt mecenaten Ernest
Thiels yttrande mera älskvärd än djup, han lyckades likväl "esomoftast betvinga,
dämpa och samstämma sina irrande drömsyner till ett harmoniskt ackord och en
koncentrerad gestaltning.2
Hans fantasi gick sina egna vägar, och det tjänar i själva verket till intet att
söka förklara innehållet i hans skapelser. De tala till känslan mera än till det
nyktra förståndet. Utan all fråga odlade han sin originalitet, det låg i hans lynne.
Han var road av sina infall och uppslag, trivdes i sin idévärld, var glad över
allt, han fann vackert, och över tillvaron överhuvud.
Återstår att nämna några målare, vilkas skolgång infaller under 1890-talet
men vilkas självständiga alstring är att räkna till 1900-talets konst och således
faller utom gränserna för denna bok.
Begåvning för monumental konst spårades hos akademieleverna
Garibaldi Lindberg och Olle Hjortzberg. Den förstnämnde hade
i två år vistats utomlands med akademiskt stipendium, då han
1897 tillerkändes kungliga medaljen. Han omtalades som den
ende, som dittills erhållit denna utmärkelse uteslutande för teckningar. Han
behandlade fantasimotiv, med förkärlek centaurer, som han framställde med
förbluffande säkerhet i ögonblickliga rörelser - i kompositionen "I vårbrytningen"
1895 förekom exempelvis en fallen centaur, som störtat mitt i språnget.
Uppenbart är att dessa centaurfantasier voro starkt påverkade av Böcklin och Stuck.
Skickligheten hos deras svenska efterföljare kunde ej förnekas. Som en
germanernas lärling uppträdde han på ett annat område i fantasien "Höst"
(Stockholmsutställningen 1897), där Döden ses komma vandrande i träskor på den tomma
landsvägen - en vettskrämd hund är det enda levande, stämningen är grå och
kulen.3
Olle Hjortzberg är här förut nämnd som elev och resestipendiat. Är 1900 var han
1 Thielska galleriet äger Skogstemplet, Självporträtt, porträtt av Z. Topelius, E. Valium,
Tor Hedberg m. fi. samt skiss till rådhus, Nationalmuseum havsbilder, ett par reliefer m. m.,
Göteborgs museum Gustaviansk interiör, Östrasalt.
2 I inledningen till katalog över Thielska galleriet 1926.
3 En stämning av samma karaktär. "Dödens vandring" - nu i Atheneurn i Helsingfors -
målades 1896 av finske målaren Magnus Enckell.
Garibaldi
Lindberg, f. 1863.
Olle Hjortzberg, f.
1872.
Ole Kruse, f. 1868.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
