Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 5. Eugen Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
404 GEORG NORDENSVAN
jagade, virvlande dunster återkomma på följande varianter av uppslaget,
exempelvis på den här återgivna "Nocturne" (1901).
"Riddarfjärden", som inköptes av några vänner till konstnären och skänktes
till Nationalmuseum, ger utan tvivel syntesen av Eugen Janssons personliga
vision. Det var uppenbart, att han levat sig in i motivet och i stämningen och
funnit ett uttryckssätt, som gav intrycket av denna, samlat och förtätat, med
lyriskt patos. Realistisk impression var säkert ej det han sökt men väl dekorativ
hållning och våldsam stegring av effekten.
Uppenbart är, att visionen förlorade ganska mycket av sin omedelbarhet genom
att gång på gång upprepas. Dansk kritik fann Eugen Janssons nattstycken alltför
rika på "blåelse" för att ge avsett naturintryck.1 Visionen drevs till abstraktion.
Vid sekelskiftet målade han "Genvägar", den vanliga utsikten från Söder
över Riddarfjärden men i nyktert dagsljus. En mulen dag mot slutet av vintern,
fjärden är förvandlad till ett snöfält, snön är smutsig och gröngrå och i stigarna,
upptrampade under vintern, börjar snön smälta. Stämningen är lugnt och
vederhäftigt återgiven. I sträv och stram behandling varierade han motivet
"Proletärkasern" -. en ensam banal byggnadskoloss eller ett komplex av dylika,
uppställda på tomma, ödsliga vidder i stadens utkant, det trista intrycket
understruket av frånvaron av levande varelser. Han målade därjämte
demonstrationståget första maj. I kompakt massa ormar sig tåget av demonstranter fram över
Ladugårdsgärde, röda flaggor smälla för vinden, himlen är full av hotande
stormmoln, men över höjden, dit tåget styr, lyser en symbolisk solstråle över
talarstolen.
På ett självporträtt från samma tid framställde han sig som hatfull proletär med
hotande uppsyn.
Han målade nu flera stockholmska gatmotiv i skymning och natt, i bred, stram
behandling. De kunde äga en stark stämning av ensamhet och tystnad, av
hemligheter bakom de stängda fönsterna, som blänka i nattskymningen. Ingen levande
trampar dessa gator - Besvärsbacken, den trånga Österlånggatan med de
uthängda skyltflaggorna, även den moderniserade breda Hornsgatan är tom som
en öken, elektriska ljusprickar, vita och gröna, stå i ändlöst perspektiv i den
mörkblå natten. Men i "Soluppgång över taken" (1903) strör himlen guld och
rosor över banala plåttak och skorstenar, och där är färgen klangfull och
behandlingen ljus och mjuk.
Det nya århundradet medförde en överraskande omkastning i Eugen Janssons
verksamhet. De motivområden, han koncentrerat sig på, tycks han ha funnit
uttömda. Han blev figurmålare, ägnade sig uteslutande åt studier av naket, unga
män, gärna i rörelse, gymnaster i sitt arbete, atleter, badande. Med
imponerande viljekraft och seg uthållighet arbetade han på att övervinna bristen på
1 Karl Madsen i Tilskueren 1903 om Konstnärsförbundets utställning i Köpenhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
