Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Konstnärsschismen. 1880-talet - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 GEORG NORDENSVAN
70,000 kronor årligen - hellre borde användas till uppmuntran åt de utbildade
konstnärerna, med andra ord till förvärv av konstverk för statens räkning.
Man förordade en mindre kostsam organisation av akademiens läroverk. Man
ville till en början, att akademien skulle visa något tillmötesgående f or berättigade
reformkrav även från utom institutionen stående konstnärers sida. Från mer än
ett håll uttalades det önskemål, att landets konstnärer skulle få vara med om att
invälja nya ledamöter i denna akademi, som enligt nu rådande förhållanden
icke kunde sägas utgöra ett organ för landets konstnärskrets. Man uppställde
därjämte som önskemål, att statens stipendier skulle stå öppna för varje konstnär,
som visat sig värdig understöd, antingen han varit elev av akademien eller ej.
Principiellt ohågad för reformer var likväl ej akademien, men den höll på
sin rätt att få reformera sig själv. Redan före oppositionens utbrott hade (1884)
sådana nyheter blivit införda i skolorna som att uppflyttning till högre klass
skulle äga rum två gånger årligen och att jämte kungliga medaljen en lägre
belöningsmedalj skulle utdelas. Ytterligare ändringar i stadgarna beslötos och
stadfästes av regeringen 1887 och 88. Som deras kärnpunkter framhöllos i
akademiens årsberättelse förordningarna, att ledamöternas antal skulle få uppgå till
50 och att professors- och lärarebefattningar skulle tillsättas efter ansökan,
akademien skulle likväl hos Kungl. Maj :t föreslå lämpliga personer. Andra
förordningar gällde, att ledamöterna skulle sammanträda en gång i månaden,
undantagandes under högsommaren -. dittills hade ett sammanträde i kvartalet varit
till fyllest - att titlarna kunglig målare, kunglig arkitekt o. s. v. skulle slopas
och inga agréer hädanefter utnämnas. Små reformer men dock reformer!
På högtidsdagen våren 1887 meddelades, att akademien förberedde en
utställning till hösten och hade försäkrat sig om Blanchs lokal. Konstnärsförbundets
avsikt att då utställa var därmed omintetgjord. Det saknade tak över huvudet.
Josephson, som nu dragit sig tillbaka till landsbygden i Frankrike, agiterade
därifrån för uppförande av en provisorisk barack på Artilleriplan, där en utställning
av franska, norska och danska tavlor skulle anordnas. Denna plan strandade på
bristande förlagskapital, och Josephson - oppositionens upphovsman - som
nu misstänkte sina kamrater för ljumhet och opålitlighet, utgick ostentativt ur
förbundet, förklarade sig likväl "kvarstå som opponent".
Årets utställningsfråga löstes så, att förbundet blev hänvisat till Göteborg.
Samma dag, den l september, öppnades dess utställning därstädes och akademiens
i Stockholm.
I våra grannländer hade konflikterna mellan konstnärer och konstvårdare
medfört resultat, lyckliga för de upproriska. I Danmark hade missnöjet med
akademien bland annat yttrat sig i en av yngre konstnärer bildad fri studieskola, dit
akademiens elever övergingo. Denna fria skola hade redan 1883 av en vänster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
