Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 2. Den svenska pariskolonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ägde i allmänhet ej en starkt personlig syn på tingen men ej heller några
ensidiga doktrinära grundsatser. De hade utgått ur Sveriges - som Scholander
yttrat - "hållningslösa konstskola".1 Deras talang var dock mottaglig och
bildbar, flera av dem ägde slumrande eller yrvakna möjligheter, som endast behövde
utvecklas och få tid på sig för att växa.
Metodiska skolstudier lockade dem föga. Av unga svenskar inom detta släktled
var det endast ett par, som följde de äldre kollegernas exempel och sökte ledning
av franska mästare. I regeln föredrogo de att söka sig fram i frihet. Kamratskap
med franska konstnärer avhörs så gott som aldrig. Svenskarna slöto sig samman,
utgjorde en liten stat i staten,
kamratlivet från Stockholm var
överflyttat till Paris.
En och annan av de arriverade
svenska parisarna hade etablerat
sig ståndsmässigt och elegant,
men de flesta bodde och arbetade
i skäligen anspråkslösa ateljéer
uppåt Buttes Montmartre -
"byt-ten", som denna stadsdel
kallades på svenska. Montmartre var
på denna tid ett enastående
originellt konstnärskvarter i
världsstaden. Det var allt annat än
reglerat och linjerat, med sina
trädgårdar och utsikter var det halvt lantligt, och där fanns fullt upp av småtrevliga
måleriska motiv. Koloniens samlingsplats låg nedanför höjden vid Boulevard de
Clichy, hette Restaurant des Lilas men gick under namnet Hörnan. Där stod på
den tiden ett skäligen skräpigt tvåvåningshus, som närmast påminte
stockholmsgossarna om Mindre teatern - "Hammerska ladan" - därhemma.
Hörnan var koloniens "mathål" och etablissemangets välvillige värd lämnade
gästerna kredit i sådan omfattning, att de hittade på att kalla stället "svenska
kreditaktiebolagets filial i Paris". På kvällen gick man gärna över till det strax
därinvid belägna Café de FErmitage, bemäktigade sig biljarden och spelade ett
parti "kastrull". Då kunde antalet svenskar, "som arbetade i kastrullen", stiga
till ett tjugutal, då ljödo svenska kvartetter, då berättades gamla historier från
akademien, och "då ska jag säga gasken står högt i tak", skrev Birger hem till
Boklund.
Bland dessa "riddare av den röda kastrullen" fanns mer än en typisk
1 Uttryck i ett brev 1878. Scholander tillägger till sitt yttrande: "Men skall man välja
mellan ytterligheterna, så leve då friheten och självsvåldet!"
"Eremitaget."
Teckning ur "Från Seinens strand", 1883.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
