Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 10. Fritiof Kjellberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 GEORG NORDENSVAN
I Paris utförde han en liten grupp, tre fot hög: "En fader, som sårad
understödes av sina båda söner, den ene uttryckande hämnd och den andre sorg över
faderns sår" - en av landsmännen förargade honom grymt genom att kalla
den sårade "fulla gubben" - gjorde sedan två skisser: "Hektor kyssande den
lille Astyanax" samt "Perseus med medusahuvudet". Denne Perseus upplade
han sedan i naturlig storlek. Det var första gången han arbetade på en så stor
figur, "men", yttrar han i brev hem, "jag känner en förnöjelse och iver att få
försöka därmed och Gud hjälp mig!"
Försöket ville emellertid ej lyckas, och en dag befanns Perseus slagen i
stycken - mästaren påstod, att figuren fallit ihop av sin egen tyngd, men
vännerna förstodo mycket väl huru fallet tillgått. Till hans parisarbeten hörde
ock frisen "Gossar som hoppa bock", och i detta motiv fick han det tillfälle,
han sökte, att röra sig med ett modernt och allmänfattligt ämne, som gav honom
tillfälle att behandla människokroppen i livlig rörelse.
I Rom, där han vistades 1862 till 1868, upplade han gruppen "Faun lekande
med sin lille bror" - ett arbete, sorn med största klarhet visade hans förmåga
att karakterisera i och genom formen och som på samma gång var betecknande
för hans sätt att arbeta sig in i sin uppgift men också för hans svårighet att
sedan befria sig ifrån den.
Konstnärens mål var för honom att med största intensitet tränga till djupet
av det han skildrar, att - för att nyttja hans eget uttryck - nå "den högsta
potensen". Men för honom blev hans arbete aldrig gott nog, och han hade
ingen lust att utställa sina alster.
Han bedyrade för vederbörande hemma, att det ej var lättja eller likgiltighet
utan "rent intresse för arbetet", som orsakat dröjsmålet med gruppens hemresa
till Sverige. Han skriver därom till Qvarnström:1
"Jag kan visserligen icke i dag säga herr professorn att min faungrupp är
fullständig, men jag tror mig nu vara säker på att få slut på detta arbete strax i
början på det nya året, ty jag har nu på de senaste månaderna icke förändrat
någonting och en gång genomgått formerna. Konceptionen är densamma jag ifrån
början tänkt mig, men jag tror nu att jag har mera natur uti kropparna, och den
figurgrupp, jag nu arbetar på, är den tredje på nytt från början uppsatta. -
Jag har till och med varit så ivrig därmed, att jag icke kunnat förmå mig att
någon sommar göra längre tur än till Tivoli eller Frascati, och de gånger jag
så på en dag varit ute att hämta frisk luft i bergen äro räknade; jag är säker
om (att) de icke äro mer än en fem i antal under hela min vistelse i det härliga
Italien. - Jag tror nog att jag har lärt mig mycket vid detta arbete, men det
ser nästan ut, som om jag icke kunde genomföra min idé; men orsaken är att
jag har ända hittills nästan uteslutande sysselsatt mig med det hela"
Gruppen blev i själva verket aldrig fullt avslutad. Den inköptes i gips av
Nationalmuseum 1869 och beställdes då i marmor, men fullt genomarbetat är
ej det marmorexemplar, som efter konstnärens död hamnade i statens samlingar.
1 Den 21 okt. 1866.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
