Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 9. Karl Gustav Hellqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 GEORG NORDENSVAN
Även denna tavla målades ute - på den frusna Starnbergsjön.
Till den internationella utställningen i Wien 1882 hade han färdig sin stora
bravurmålning "Valdemar Atterdag brandskattar Visby". Tavlan, som utgjorde
den svenska avdelningens mest uppseendeväckande nummer, belönades med
första klassens medalj och inköptes för 10,000 gulden till utställningslotteriet,
vars främsta vinst den blev.
Hellqvist hade nu slagit igenom i Tyskland, men han ville segra också i Paris.
Han bosatte sig där hösten 1882, utställde "Valdemar Atterdag" på salongen
följande år och fick mention honorable på samma salong, där Carl Larsson och
Richard Bergh vunno var sin medalj.
Men samma år sände han till utställningen i Munchen sin i Paris fullbordade
målning "Disputationen mellan Olaus Petri och Peder Gallé" och fick där sin
medalj. Kort förut hade han på beställning från Berlin målat en annan liten
historietavla, "Luthers ankomst till Wartburg", som skulle blivit en stor tavla,
om ej målaren tagit miste på de mått, beställaren bestämt.
I Paris, där han - enligt vad han anförtrodde Boklund - kände sig
"främmande och uråldrig", utställde han på nästa salong "Förskjuten", motivet från
bajerska höglandet: en ihj älf rusen moder med sitt barn, nedsjunken i snön
framför en madonnabild och halvt begravd under snötäcket. Han vistades sedan
ett år hemma i Sverige, blev vice professor vid akademien och målade "Vid
hamnen i Wolgast den 15 juni 1633", då Gustav Adolfs lik bäres ombord på
de svenska fartygen. Den stora tavlan utställdes med framgång i Tyskland, gjorde
däremot ingen lycka i Sverige.
Återkommen till Tyskland sommaren 1885 fick Hellqvist en dag anbud av
Anton von Werner, berlinakademiens direktör, att övertaga en klass vid
akademiens målarskola. Han utnämndes i januari året därpå till professor och lärare
för en tid av tre år.
Men kort efter denna utnämning var han utsatt för ett ödesdigert olycksfall.
Under en skridskoåkning ådrog han sig en h j ärnskakning, som fick de svåraste
följder. Hans hälsa hade redan förut varit vacklande, överansträngning hade
medfört nervositet och melankoli. Ännu höll han sig likväl uppe en tid bortåt,
ännu förmådde han dölja, hur själslidandet undergrävde livskraften.
Han arbetade med mera outtröttlig iver än någonsin. I Berlin hade han 40
elever att dagligen undervisa och utvecklade i denna skola samma energi, som
gjort honom omtyckt i Stockholm under den korta tid, då han där var lärare
vid akademien.
En mängd akvareller och smärre oljemålningar fullbordade han vid denna
tid. Han gjorde ock "flera tusen" teckningar efter gamla dräkter och gamla
tavlor -. förstudier till ett storartat kostymverk. Det var också nu, han utförde
sin sista historiemålning "Johan Hus föres till bålet".
Den smygande sjukdomen tog emellertid överhand. I mars 1889 måste han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
