Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 1. Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1870-TALETS KONSTNÄRSKRETS 157
står där ej som förr "och ser ut över jorden så stolt som en kung kring
sitt rike".
Stadsdelarna nedåt Trastevere och Tibern äro sig lika, dit har ännu ej den
moderna nivelleringslusten trängt. Det måleriska Ghetto är fortfarande orört,
och inga hängbroar av järn skämma utsikterna över den gula floden, som ännu
ej blivit instängd inom höga kaj murar. Men staden börjar redan ändra karaktär
- till en början ha gatorna blivit snyggare och allting dyrare än fallet var
under den gamla, goda tiden.
För målarna i synnerhet är Rom numera ingenting annat än en turiststad, där
de naturligtvis ha mycket att studera - de som ligga åt det hållet - men där
de endast undantagsvis hållas kvar. Det händer, att målaren därifrån klagar över,
att han ser så föga av sin egen tids måleri - där finns intet modernt museum
och inga utställningar att tala om - och de ansedda målare från olika länder,
som bo där, leva indraget, visa sig ej, av dem har man ingen nytta eller glädje.
Det kan också hända, att han påstår, att det råder småaktig kotterianda och
nationell avund inom de konstnärskretsar, han kommer i beröring med.
Det hädiska yttrandet, att Rom kan bliva rentav skadligt för den konstnär,
som ej äger självständighet, när han kommer dit, gör sig nu hört, och det från
ingen mindre auktoritet än Scholander. Han skriver följande ord till Ernst
Josephson:
"Då man lever mitt uppe i gräddan av de gamla herrarnas efterlämnade verk,
vet jag av erfarenhet, att den egna talangen blir förtryckt; man kan väl studera
där, men tager man för mycket intryck av det omkring varande, lider den egna
skaparkraften därav, och därför är icke Rom rätta stället för målare numera.
För den, som lätt tar intryck, är Rom rentav farligt, emedan den levande konsten
ej har något friskt på den platsen, bland idel storartade minnen."1
Josephson hade slagit sig ner i Rom på hösten 1877. Samma år hade Julius
Kronberg bosatt sig där, 1879 anlände Georg Pauli. Gotthard Werner hade redan
1870 gästat Rom och återkom dit flera gånger. Agnes Börjesson och Sofie
Ribbing vistades där länge.
Även till Italien trängde dock tidens vindar. 1880 målade Eilif Petersen,
utlärd i Munchen, sin luftiga interiör "Siesta" och Kröyer samma år
"Hattmakarna" och med strålande färgglädje "Jordarbetare" i gassande sol. Våra
svenska romare däremot visade inga revolutionära tendenser.
Självklart nog var det skulptörerna, som dominerade i Rom. 1862 hade
Kjellberg kommit dit från Paris. Samma väg tog J. E. Ericsson 1868. John Börjeson
hade anlänt från Sverige 1867, Alexander Carlson kom 1872, Oskar Berg 1873,
Alfred Nyström 1875.
1 28 maj 1878. Jämför Scholanders varning till Grundström för den sövande atmosfären
i Rom, se i det föregående sid. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
