Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 2. Akademiens elevkrets - August Strindberg som konstkritiker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE, 1870-TALET 135
världen. Kronbergs utveckling, sedan han blivit omplanterad i ny och rik
jordmån, var häpnadsväckande och kunde ej annat än stegra den hemmasittande
ungdomens reslust. Emigrationen tog fart, och den sågs ej med oblandad
tillfredsställelse. Den väckte betänkligheter framför allt hos dem, som ivrade för
svenskhet i konsten.
Karl XV :s fosterländska program hade medfört ansatser men ej lett till
något genombrott. Utländska kritiker spanade förgäves efter vår konsts
nationella egenart. Vid den skandinaviska utställningen i Köpenhamn 1872 hade
Julius Lange yttrat, att den svenska avdelningen "frembyder et vidlöftigt
Prövekort av ganske forskjellige og hinanden inhyrdes uvedkommende
Ud-gangspunkter og Skoler" och att svenskarna mottaga "deres vaesenligste
Impulser f ra Udlandets Kunst".
Detta var ju ett längesedan erkänt sakförhållande. Våra konstnärers kompass
pekade nu som alltid mot söder. Vägen till mästerskap gick genom akademien,
och statens stipendium förband till flerårig vistelse i utlandet.
En och annan konstvän och till och med enstaka konstnärer vågade misstro
nyttan av denna emigration. Frågan upptogs av Eichhorn vid akademiens
utställning 1875. Han kunde då med belåtenhet fastslå, att dusseldorfskolan var
"stadd på fullt återtåg", och han hoppades att som motvikt med det tyska
inflytandet en genre av fosterländsk karaktär skulle uppstå. Inom landskapet
ägde vi redan "en egen skola, som det är väl värt att hålla på" - som
representanter för denna nämnde han Edv. Bergh, Holm och Rydberg. Det utländska
inflytandet ansåg han farligt, framför allt för de unga, som ännu ej stadgat
sin smak och sin vilja, därför ogillade han akademiens metod att - som hans
ord föllo - underhålla unga landskapsmålare för att de "i främmande land
skola sköta det egendomliga värvet att lära sig känna och älska fäderneslandets
natur". Dessa unga målare borde tvärtom få stadga sin åskådning och sin
teknik, innan de reste ut för att taga intryck av andra länders konst.
"Reseunderstöd borde vara en rättighet för den mognade talangen snarare än en
belöning för den knappt halvbildade lärlingen". Den nu rådande förvända
metoden kunde ej annat än alstra en flack konst utan fast grund och rentav
medföra "en konstnärlig nationalförlust". Det var ur denna synpunkt han
yttrade, att Ekström borde stanna hemma och "ej genom resestipendium dömas till
ödesdiger flerårig landsförvisning".1
I samma riktning yttrade sig August Strindberg, som på
1870-talet idkade konstkritik bland annat. Han sällskapade
då med några av de unga konstnärerna och målade själv fantasilandskap på
lediga stunder.
1 Nya Dagligt Allehanda 1875, 25 mars ff.
August Strindberg
som konstkritiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
