Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 1. De ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 GEORG NORDENSVAN
genom underliga omständigheter blivit upplyftad till långt mera än vad hans
förmåga kunde motsvara, och, förlåtligt nog, han har ej haft förstånd nog att
bedöma sin kraft utan tagit emot allt vad som erbjudits samt följaktligen icke
kunnat reda sig. Överansträngningar och en under många år beständigt kokande
harm över att ej kunna allt, jämte för mycket härsklystnad och stolthet för att
begagna andras hjälp samt klena nerver hava slutligen brutit honom så, att
han på en gång har mistat all förmåga att arbeta och - vad som är nästan
lika illa - även förlorat lusten och förståndet att söka dölja sin svaghet. Tvärtom,
han tyckes hava en förtvivlans fröjd över att låta hela världen se sin skröplighet,
och hela hans lyckas tempel ramlar, därest Vår herre icke låter underverk ske.
Vad hans älskvärda hustru lidit och lider är över all beskrivning och vad jag
- den ende, som bland hans ungdomsvänner står honom mycket nära - vad
jag arbetat med honom och försökt för att ruska honom upp ur den olycksaliga
dvalan, det kan ingen tro, men fruktlöst har det varit. Nu har han efter mycket
bråk så gott som tvingats att taga tjänstledighet från museum under 6 månader,
men att få honom till att vilja resa härifrån är omöjligt. Det besynnerliga i
hans själssjukdom är, att han kan göra allt lika som förr, men han har ingen
vilja mer att göra det. I allt annat är han envis som en tjur. Kroppen är frisk,
fastän mannen blivit mager och avfallen. Hur detta skall gå på längden begriper
jag ej ... Det är hemskt."
Boklund underkastade sig likväl med gott resultat vila och en badkur under
sommaren.
Under denna tid måste akademien bestyra om årets utställning. "Om vi bara
hade en hederlig samling tavlor att exponera!" utbrast Scholander i brev till
kamraten.1 "Men jag fruktar, såsom vi förr gjort det båda, att det blir bara
fiasko." Han betonar, att utställningen måste bli av, men - tillägger han -
den "giver oss måhända anledning att hos K. Maj :t anhålla om frisägelse från
stadgandet, vilket ej håller streck med nutidens omstörtning av alla gamla
ordningar."
Ett trötthetssymtom, sådant som detta uttalande, överraskar hos Scholander
och utgör ett beklämmande varsel. Akademiens utställningar hade vid detta
lag en 80-årig tradition bakom sig. Enligt reglementet av 1846 måste de anordnas
"minst vart tredje år". De hade fyllt sin uppgift att ge allmänheten en inblick
i vad som uträttades inom den svenska konsten, hade visat, vilka vägar den slog
in på och vilka mål den uppställde för sig. Att tänka på att uppge dem var ett
s vaghets tecken. De fortgingo likväl intill 1877 i den gamla ordningen.
Det akademiska livet uppehöll traditionerna från salig kungens tid. Om ej
fullkomlig enighet rådde uppe i sessionssalen, så samsades vederbörande utan
svårighet på nachspielen. Dardel har i en lavering bevarat minnet av en
vårmiddag på Strömsborg, där akademiens ledamöter samlats efter högtidsdagens
sammanträde - en detalj från ett längesedan förgånget Stockholm.2
1 25 juni 1873.
2 De närvarande äro från vänster: Wahlberg (i båten i samspråk med dalkullan),
Gellerstedt (stiger i land), på stranden Saloman, Jacobsson, Wallander och Palm, bakom dessa
sittande F. A. Ekmarck (akademiens bibliotekarie, sekreterare i Överintendentsämbetet) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
