Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 1. De ledande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV.
I SVERIGE, 1870-TALET.
1.
Året 1872 medförde kungssorg. Konstnärerna förlorade sin välvillige gynnare.
Olycksprofeter saknades ej. Scholander spådde fimbulvinter och upplösning,
nu skulle konstens matadorer fly bort från nordlandets armod och endast
hackorna stanna.
Onekligen randades en tid av ökad utvandring, men det var nu liksom förr
ungdomarna, som drogo sina färde för att se och lära. Och de följdes med
välvilja av de hemmasittande konstens fäder. Inom konstvärlden rådde lugn, ett
visst avvaktande lugn. Sett från Stockholms horisont utgör detta skede snarare
en avslutning än en början, i konstlivet hemma bildar ej året 1872 utan året
1881 gränspunkten mellan två tidevarv.
Under ett årtionde framåt sutto männen från Karl XV:s dagar kvar på
ledareplatserna, Dardel som överintendent och akademiens preses, Scholander som
akademisekreterare, auktoritet i Överintendentsämbetet och härskare i
byggnadsskolan, Boklund som akademidirektör och museichef. Dardel - nu fri från sin
hovtjänst - tycks, att döma av hans dagbok, ha intresserat sig framför allt
för sitt efterlängtade konstindustrimuseum och för den svenska konstens värdiga
representerande på de stora internationella utställningarna - i Wien 1873,
Philadelphia 1876, Paris 1878. Scholander grävde ner sig i arbete som alltid.
Men för Boklund var kung Karls bortgång ett hårt slag. Ett brev från
Scholander till en av deras gemensamma vänner, skrivet tre månader efter konungens
död, ger en gripande skildring av den gamle kamratens tillstånd. Scholander
skriver:1
. . . "Du frågar mig om Boklund. Ja, den arme mannen, vad har tagit vid
honom? Du vet ju, att han alltid varit högst besynnerlig med sina halvt uttalade
meningar och sitt underliga sätt. Men bredvid detta har han i vad han kunnat
uträtta visat ett nit och en arbetsamhet, som varit högst berömvärda. Det är
dock så, att den lyckan vill förstöra, den gynnar hon över hövan. Boklund har
1 Till Knud Baade i Munchen 10 jan. 1873.
9. - Nordensvan. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
