Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 2. Tidens smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV:s TID. KONSTNÄRER OCH KONSTVERK 51
Dietrichson tar omedelbart sikte på konstens nationella uppgift i samtidens
kulturarbete. Han utgår från H0yens långt förut framlagda synpunkter på
"betingelserna för en skandinavisk nationell konsts utveckling". För att i konsten
kunna ge uttryck åt folkens nationella egenart måste konstnärerna ha levat sig
in i folkens väsen och lynne, blivit intimt förtrogna med deras minnen, historia,
myter. Vi sträva till en nordisk konst, utropar H0yens lärjunge: "Det ämne,
som skall bära den, är nordens historia, men framställningen av denna historia
måste hava sitt enda och rätta stöd i nordens folkliv och detta vilar åter med
nödvändighet i en omgivning av nordens natur."
Vägen till historiemåleri går alltså genom studium av den levande
verkligheten. Att tendenserna inom tidens konst visa fram till verklighetsavbildande
påpekar även Nyblom. Den s. k. höga konsten är "överallt" på väg att utdö. Den
götiska riktningen uppbäres endast av några enstaka konstnärer, och Nyblom
undrar, liksom Geijer långt förut, om den nordiska mytens formlösa gestalter i
själva verket lämpa sig för konstnärlig framställning.
Historiemålningen intar likväl fortfarande sin rangplats. Men även Nyblom
ger genren en nära nog jämbördig plats vid dess sida. "Historie- och
genremålning" nämner han som "de förnämsta områden" för framställning i bild,
"emedan de utgöra en avspegling av det mänskliga livet i högre och lägre rymder,
vilket dock alltid för oss människor måste vara huvudsak".
Dietrichson söker leda den svenska konsten i skandinavisk riktning, Nyblom
i europeisk. I sin överblick av utställningen utgår han från det rådande
tidsläget. Måleriet i Sverige befinner sig vid en vändpunkt, inför ett val, som kan
komma att bestämma över dess framtid. Valet står mellan två riktningar, den
objektivt berättande och den subjektivt musikaliska, å ena sidan kärleksfull
livsskildring, å den andra stämningssökande, formens upplösande i färgtoner. Detta
sistnämnda är farligt, ty ej ens i en målning är färgen allt, där fordras även
uttryck och liv: "i varje gestalt är således den plastiska formen det egentligen
ursprungliga och färgen eller belysningen är det sekundära".
Gentemot fordran på innehåll i konstverket, skildrande eller poetiskt innehåll,
står alltså fordran på målerisk känsla och karaktär. Allmänhetens ståndpunkt
är given. Men det kan ej nekas, att granskarna ej kunnat helt frigöra sig från
att dela publiksmaken. Känslan för det rent måleriska är hos dem föga utvecklad.
Efter en omständlig redogörelse för de typer och för den tilldragelse, som
framställes i en målning, kunna de ägna två rader åt sin åsikt huruvida den är bra
eller mindre bra målad. Det novellistiska innehållet i dusseldorfsmålarnas
genretavlor intresserar dem i hög grad och ger anledning till vidlyftiga utläggningar.
D’Uncker är genrens mästare, oöverträff lig, en måleriets Dickens och Thackeray,
de utomordentligt skarpsinnigt karakteriserade figurerna i hans tavlor äro
sammanställda med finaste dramatiska talang, poesien överskyler och adlar innehållets
prosa. Fagerlin har nått mästerskapet i att berätta åskådligt, roande och under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
