Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 3. Bengt Nordenberg - 4. Vilhelm Wallander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reflekterande och gärna resonerande
natur. Han mognade under höga tankar
om konstens ideella krav och om
konstnärens uppgift som förklarare av livet.
För dekorativ konst intresserar
han sig livligt, och han var redan i
sin ungdom en av de få, som trodde
på en svensk konststil, på
konstindustriens pånyttfödelse och utveckling
i nationell anda. Han har yttrat, <att
hans vandringar på den tid, då han
var praktiserande yrkesmålare i
Blekinge och Småland, varit honom till
större nytta än hans stockholmstid, ej
blott därför, att han lärde känna
folket – något som ej är lätt för
artisten av överklass – utan även
därför, att han lärde sig värdera den
smak och den karaktär, som talar i
den folkliga konsten och konsts! oj den.
På den tiden kunde man skratta åt honom, då han gjorde anspråk på
konstnärligt värde för allmogeslöjdens alster. "Över konst", skriver han på äldre
dagar (1874), "hade jag redan vid 20 års ålder bildat mig ett begrepp, som
jag sedan endast funnit bekräftat såsom riktigt genom studier. Jag minns väl,
då jag bland gentlemän gjorde mig löjlig för det stora konstvärde, jag tillade
allmogens vävnader, söm- och träarbeten" – dylikt, som då ansågs simpelt och
smaklöst och kallades "bondprål". Sedan hade tiderna förändrat sig, och på
världsutställningen i Wien 1873 fick den gamle försvararen av svensk
bondekonst se, hur de idéer, han förfäktat, vunnit inflytande och uppmärksamhet
ej endast i hans hemland utan även långt utom dess gränser.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
