Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 3. Karl Lützow D'Uncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUSSELDORF
525
var sig själv helt och hållet,
blev hans framställningsisätt
typiskt för den tid och den
skola han tillhörde.
Han var i främsta rummet
fysionomist. Redan hans
dilettantiskt tecknade karikatyrer
visa förmåga att ge personerna
ett talande uttryck.
I hans målningar är
karakteristiken ej längre
karikatyr. Hans figurer utgöra typer
för olika samhällsklasser och
olika temperament. Att de äro
sökta, valda med omsorg,
ligger i sakens natur. Han
uppsökte scener, som hade intresse
för karaktärsskildraren. Kom
en intetsägande människa med
i tavlan, så hade hon sin plats
där som en belysande
kontrast-figur till de övriga.
Något dramatiskt element
finner man ej i D’Unckers
målningar. De berätta ej om en
händelse, det är en situation de skildra. Han synes i regeln ha utgått från
platsen, där figurerna skola visa sig, han tycks ha börjat varje arbete med
att uppställa tavlans miljö. Är sceneriet bestämt, så samlar han sedan där de
typer, han finner mest utmärkande för stället.
Till exempel i "Pantlånekontoret". Affärens ägare är självskriven till en
hedersplats i tavlans mitt. Bakom honom hans ännu torrare sekreterare vid
skrivpulpeten. Så kunderna, gumman med kaffekvarnen, pojken med råttfällan och
det magra klädbyltet, sjömannen, som betalar sin fordringsägare, en galgfågel
med en plåsterlapp för ögat, tjuven, som plockar upp ur fickorna sitt sista
förvärv - helt ogenerat mittför de andras ögon, ett drag som knappast är
realistiskt - slutligen den avsigkomne sprätten i spruckna handskar och
fransiga byxor och som kontrastfigur den unga flickan i sin enkla, rena, hela dräkt,
hon som blyg och dröjande lägger fram på disken sin lilla guldmedaljong. Hon
är tavlans ljuspunkt. Värden på stället betraktar henne över sina glasögon med
ett hånfullt plirande uttryck, och den avsigkomne sprätten söker genom sin
C. D’Uncker. Självporträtt. Oljemålning. Sign. 1854.
Norrköpings museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
