Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 3. Karl Lützow D'Uncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 GEORG NORDENSVAN
en tysk arkitekt, bodde i ett elegant litet hus, som svärfadern byggt åt honom.,
med en vacker ateljé och trädgård, hade inga synliga bekymmer och var
omtyckt som en älskvärd och nobel man, "’ovanligt mild och stillsam".
Han utvecklade rastlös flit under de få år, han ännu hade att leva. Ett par
år efter "Pantlånekontorets" framgång tog hans prövotid sin början» Han hade
för länge sedan under ett kägelspel skadat sin högra arm. Långt efteråt
uppstod vid armbågen en svullnad, varur splittror av armbenet värkte ut.
Tillståndet förvärrades oupphörligt, till dess han ej mera kunde använda sin arm.
Han lärde sig då föra penseln med vänstra handen, och det lyckades. Så
tillstötte bröstlidande, och i mars 1866 avled han. Åter en löftesrik konstnärsbana,
som avbröts i förtid, åter svikna förhoppningar på en väckande och gagnande
verksamhet i hemlandet. Hans vari och gynnare, den göteborgske mecenaten
B. E. Dahlgren, hade haft för avsikt att inrätta en konstskola i Göteborg med
D’Uncker som ledare. Därav blev nu intet.
Det har blivit sagt, att D’Uncker gick förlorad för den svenska konsten,
då han aldrig målade något svenskt motiv och ej återvände till Sverige annat
än på korta besök.
I själva verket var det en säker konstnärlig instinkt, som kom honom att
välja till föremål för sina studier det liv, han hade tillfälle att iakttaga på
den ort, där han vistades. Det låg ej för honom att måla tavlor i Dusseldorf
efter skisser, gjorda hemma i Sverige. Han fordrade mera karaktär och
individualitet hos sina figurer än vad en dylik blandning av intryck och studier
från olika orter kunde åstadkomma. Han bodde i Tyskland, därför blev han
tysk i sin konst, lika tysk som Knaus: hellre helt och hållet tysk än varken
det ena eller det andra.
Tysk bondemålare blev han ej som Knaus, men väl tävlade han med denne
i att odödliggöra tyska äventyr ar ty p er - vagabonder, konstmakare, strykare <-
att ställa samhällets olika företeelser sida vid sida, hedersmannen jämte skälmen,
sprätten bredvid tiggaren, den unga oskulden bredvid den gamla kopplerskan,
den hjärtlöse bredvid den känslofulle och ansikte mot ansikte med olyckan
den strame ämbetsmannen, som i tjänsten tänker och känner endast vad
reglementet föreskriver. För livets brokiga panorama, rikt på skärande motsatser, för
livets humor, som kan visa sig i på en gång sorglig och humoristisk gestalt,
för allt detta hade D’Uncker skarp blick, kvick pensel.
Det som Hjalmar Mörner famlande sökt framhålla i sina teckningar ur
livet, den prägel, varmed yrket, sysselsättningen stämplat individen, det uttryck
livets sorger eller livets gåtor grävt in i hans ansikte, det förstod D’Uncker
att återgiva med slående styrka. Hans konst var ej en lek som Mörners, och
hans egen karaktär hade ett annat djup än den sorglöse goddagspilten haft en
aning om att människonaturen kunde äga. Och på samma gång, som D’Uncker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
