Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 4. Konstvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 481
han inrättat den första slöjdskolan för hantverkslärlingar, den skulle arbeta
hand i hand med akademien och blev också väl mottagen av denna - den
fyllde en av akademiens ursprungliga uppgifter - däremot var den illa sedd
av hantverksmästarna, som trodde att deras lärlingar skulle bli högfärdiga och
anspråksfulla, om de finge en smula konstbildning. Han hade givit impulsen
till den första industri- och slöjdutställningen i Stockholm 1844, till Svenska
slöjdföreningen och dess skola, som sedan övertogs av staten och utvidgades till
Tekniska skolan, och längre fram hade han en betydande andel i stiftandet
av Svenska fornminnesföreningen.
Konstnärsgillets uppgift var ytterst densamma som Konstföreningens - det
"skulle i sig upptaga och förena de splittrade konstintressena och genom en
fri utveckling av idéer tillfredsställa behovet av en mera omfattande estetisk
odling".
Men då Konstföreningen på sätt och vis utgjorde ett supplement till
akademien, ställde sig gillet i opposition mot den anda, som rådde inom konsternas
egen boning.
Gillets syfte var utpräglat nationellt. Det uppkom, har dess förste
ordförande, biblioteksamanuensen G. O. Hyltén-Cavallius, påpekat, som en protest
mot den akademiska klassiciteten. I sitt minnestal över Blommér efter dennes
död 1853 framhöll Hyltén-Cavallius, att andan bland huvudstadens yngre
konst-idkare vid tiden för gillets bildande var stämd emot akademien. "Man klagade
över skråtvång, själlös formalism och pedantisk ensidighet samt längtade efter
ett friare, friskare och rörligare liv inom konsten. Härtill kom även ett ökat
behov av bildning och ömsesidig beröring emellan konstnärerna själva, livligare
i samma mån de hos den större allmänheten saknade detta högre deltagande,
varförutan konsten aldrig blir annat än en drivhusväxt. . . Man kände att
villkoren för ett ädlare nationellt konstliv saknades överallt, hos akademien och
hos konstnärerna själva, och att dessa villkor endast kunde vinnas genom att
omflytta konstens exotiska planta på en nationell grund."
Det var alltså den götiska rörelsens mål, som här återkom. Det gällde att
väcka fosterländska intressen hos allmänheten och att väcka konstnärers och
författares håg för nationella ämnen. Tvivelsutan blev detta intresse livligare
och mera varaktigt nu, än då göterna i århundradets början hänvisat till f
örn-sägnerna. De försök, som nu gjordes, fingo ock en annan karaktär. Rörelsen
blev romantisk och lyrisk, anslog ej kämpasagornas utan folksagans och
folkvisans ton. Dess främste representant blev Blommér - en romantiker med
svenskt temperament.
Gillets fosterländska strävan dog ej, då samfundet upphörde. Genom
Hyltén-Cavallius och August Sohlman fördes den ut bland ett yngre släkte av
akademiens studerande ungdom och bidrog till att ännu en gång hos svenska
konstnärer väcka lusten för en nordisk motivkrets.
31. - Nordensvan. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
