Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 4. Konstvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 479
4.
Konstledarna Museifrågans utgång hade medfört ett avgjort underbetyg åt
"ämbetet", men konungens onåd mildrades snart och hämmade
ej Anckarsvärds och Nyströms verksamhet som de ledande inom konstvärlden.
Anckarsvärd fick av sina närmaste män de varmaste lovord. Nyström ger
honom följande vackra orlovssedel:
"Till sin karaktär god, redbar och rättskaffens medförde han från sin
hovtjänst ett bildat och förbindligt väsen samt från militärståndet
ordningssinne, punktlighet och energi. Han var intimt lierad med de utmärktaste
konstnärerna och av dem uppriktigt avhållen. Han blev en chef med de
förträffligaste egenskaper, tillgänglig, vänlig, rättvis, upplyst, hövlig och i hög grad
mån om sina underhavandes bästa men allvarlig och alldeles icke att leka med."
Scholander, som efter många års samarbete tillerkände sin förman
"snöplogskraft och oförskräckthet", intygar, att han tog sin uppgift på fullt allvar,
införde sträng ordning i förvaltningen och använde unga, friska krafter till
byggnadsärendenas behandling.
Dessutom blev han en alltid tjänstvillig och outtröttlig medlare mellan
dem, som sålde konstverk och dem som borde köpa sådana. "För konstnärerna
var han ivrig talman hos konungen och de förnäma, vilkas krets han genom
börd och samhällsställning tillhörde, och landets fader förklarade sin kassa
alltid öppen för artisternas målsman." En annan samtida, arkitekten Törnqvist,
intygar, att han är "moderat och douce" och att "hans syftemål är att så mycket
som möjligt jämna och förena förhållandena samt sprida enighet och
arbetsförtjänst inom konstlivet".
I Nyström fick han en energisk och intensivt outtröttlig medarbetare.
Nyström var en stark vilja, ansågs intrigant, partisk och självisk, ägde - enligt
Dardels yttrande - "ihärdighet och administrativ skicklighet" men "regerade
akademien despotiskt och gjorde sig där mera fruktad än älskad". Det bör
dock nämnas, att en och annan av dem, som sett honom med misstro, blev
högst behagligt överraskad, då han lärde känna honom utanför tjänsten som
en tillgänglig, gemytlig och skämtsam man med vid och ljus blick på tillvaron.
Akademiens skolor hade fått en ny direktör efter Gillberg, som dött 1845.
Men den nye ledaren var Sandberg, som längesedan "börjat bli gammal" och
o om numera saknade behövlig kraft och energi.
De stadgar, akademien så länge arbetat på, trädde i kraft 1846. De
medförde en och annan ny bestämmelse. En förvaltningskommitté tillsattes,
ledamöternas antal bestämdes till 20, hedersledamöternas till högst 10 - rösträtt
ägde av de sistnämnda endast de 4 äldsta vid sammankomsterna närvarande.
Utställningarna skulle anordnas minst vart tredje år. För skolorna stadfästades
ett särskilt reglemente 1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
