Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 4. Egron Lundgren - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456 GEORG NORDENSVAN
svenska folksagor - teckningarna blevo liggande ända till 1875, då de
utkommo, retuscherade på trä av unge Carl Larsson.
1848 söker Egron med lyckligt resultat ett års förlängning av stipendiet.
Signor Egron Luigi tvingas visserligen nu att taga musköten på axeln och
inställa sig till vakttjänst i Guardia civica di Roma. Detta kan man överleva,
värre är att han rinner sig omvärvd av "virvelvindar och stormilar", som hota
att bli honom övermäktiga. Han frågar vännen Palm en gång, hur denne burit
sig åt för att trassla sig ur sina fruntimmershistorier. Själv har han råkat in
i ett förhållande, som börjat "rosenskimrande romantiskt" men som slutade i
"en sorglig prosa" - hans egna uttryck. Han finner sig nära ett skeppsbrott,
det gäller att rädda framtiden. Varför han i mars 1849 försvinner från Rom,
reser till Marseille och därifrån till Barcelona. Han kan så gärna se sig
omkring i Spanien, innan han reser hem nästa vår över Paris och Holland.
5.
Första stationen på hemresan är Barcelona, där livet är en yster karneval
med befängda upptåg och tokroliga processioner. Vidare går färden sjöledes
söder ut ända ner till Malaga och därifrån inåt landet med 10 lustiga mulåsnor
spända för diligensen och under eskort av ryttare med facklor. Över Sierra
Nevada till Granada. En ny värld, nya intryck. Praktfull färgrikedom i
gnistrande söl, trolska nätter. Efter 2 månader fortsattes färden med Sevilla
som första station, och sedan måste Egron gång på gång "slå händerna
tillsammans av förvåning" över att han ännu är kvar på samma plats. Han stannar
i Sevilla i 4 år, omplanterad i ny jord, långt från artistlivet i Rom och ännu
längre från Sverige.
Här finnas inga landsmän men väl engelska målare, som bli hans vänner.
För övrigt umgås han med förnäma engelska damer och i sevillanska familjer,
dessutom även med teaterflickor, zigenare och skojarbyke. Han klär sig i
sombrero och rödfodrad kappa, talar snart språket som en inföding, trivs som
en fisk i vattnet, har allt vad han behöver, hälsa, munterhet, vänner och god
aptit på livet, njuter i fulla drag av allt överraskande och oförutsett och är
lycklig över den dag som är, "tämligen obekymrad om den, som kanske aldrig
kommer".
Denna omplantering i ny jord är ett vänt blad i hans levnads roman och
i hans konstnärliga tillvaro. Hans konst blir under dessa år i Spanien en fjäril,
som fladdrar bland rosorna i skönhetens lustgård. Han söker ej storhet, han
söker behag och harmoni. Det är livets solskensdag och livets skönhet han målar.
Men han sovrar omsorgsfullt, utlämnar allt som kunde störa det poetiska
intrycket, det eleganta, smakfulla i framställningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
