Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 4. Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 GEORG NORDENSVAN
barndom, som lade grunden till hans allvar och glättighet, till hans
ordningssinne och hans fjärilslynne, hans seghet och foglighet.
Innan han blir konstnär är han under ett par år elev vid Bergsskolan och
studerar konsten att gjuta tackjärn på Finspång. Han medför från dessa år
starka intryck av svensk natur och av sorglöst ungdomsliv, är med om "mångq
vimmelkantiga upptåg", läser Goethe, beser tavlorna på Finspång och blir så vid
19 års ålder elev vid Konstakademien.
Han tecknar pliktskyldigast antik och modell, målar privat för Fägerplan,
säljer små tavlor till Konstföreningen, rullar sig om somrarna i gräset ute på
landet, tar fortfarande del i ’’oförgätligt glada upptåg", till dess han sommaren
1839 avreser till Paris.
I Paris målar han på Cogniets elevateljé, anser sig där ha genomgått "en
god och sträng kurs", kopierar i Louvre, är en flitig besökare i
gravyrsamlingarna, arbetar rned ett ord på sin bildning, målar några porträtt och små
nätta figurtavlor i olja - Savojardgosse i ett berglandskap, Grisett, som sitter
syende i ett fönster - penselföringen utslipad och glatt, koloriten okänslig,
samma ljust gulgrå grundton, som man finner hos flera av hans samtida. Friskare
och hurtigare äro några akvareller: en fiskarflicka, en marketenterska i röda
långbyxor. Inflytande av samtida franska tecknare - i främsta rummet av
Gavarni - är uppenbart. Som konstnär är han ännu ett oskrivet blad.
Hösten 1841 beger han sig till Italien för att stanna där några månader
och sedan resa hem genom Tyskland.
I Rom blir han mottagen av kamrater och vänner och känner sig bjuden
"liksom på storkalas i en lustgård, som icke har sin like". Vintern går under
orientering i lustgården, våren medför en utflykt till Neapel och därifrån
äntrades hemresan sjöledes till Livorno och vidare över Florens till Venedig. Då
medför en häftig sjukdom omkastning av resplanen. Han tillfrisknar, beger
sig i ett par landsmäns sällskap tillbaka till Neapel, och frampå hösten
välkomnas han åter i Rom. Aret därefter - 1843 - får han akademiskt stipendium
och kan än en gång uppskjuta hemresan. Rom blir hans högkvarter ända till 1849
- att han ser sig om i landet faller av sig självt. En gång utsträckes en
sommartur ända till Wien och Munchen.
Långt efteråt erkänner han, att han ej arbetat över hövan under de
första åren i Italien. Han betraktar denna period av sitt vandringsliv som
en uppfostrans tid, en gyllene ålder. Det är en rikedom att ha fått uppleva
detta. I Rom har han "blivit hänryckt av det stora, det enkla i konst",
han studerar de gamla mästarna, får dock ej klart för sig, hur han i
sin egen verksamhet skall kunna tillämpa de mäktiga intrycken. Till en början
måste han nöja sig med att sträva sig till talang och därvid blott akta sig*
att icke flyga över gränserna av sitt eget skaplynne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
