Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 8. Karl Plagemann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 421
snirklar, blev konstens ruin, ty han gav fart åt Bernini och barockskolans vildar,
som, glömska av att naturen bör leda konsten, läto konsten mästra naturen.
"Äntligen var jag hemma i mina idéer", berättar han, "och 1833 i det
starka solbaddet i juli månad gick jag till Rom i små dagsmarscher och
uppehåll på intressanta ställen, kom över Tibern vid ponte Milvio på sjätte dagen,
sedan jag lämnat Florentia.
Jag hade förändrat mig mycket, jag var ej mer den unge provisorn, min
dandyism var försvunnen, ett visst förakt för dylik dårskap hade efterträtt i
dess ställe, vilket under mitt vistande i Rom nära nog stötte till vårdslöshet
med min jordiska hyddas utseende, vilken överdrift åter blivit korrigerad, sedan
jag fick min hustru."
I Rom väntade honom till en början försakelser och förödmjukelser.
Reskassan - 40 rdr b: o - tog slut efter 3 månader, de stora landsmännen ville
ej veta av honom - Fogelberg mottog honom artigt men iskallt, och Byström
var vid elakt humör och läxade upp honom för hans lättsinne att ge sig ut
på resa utan pengar. Men Thorvaldsen, som han mötte på Monte Pincio, blev
hans beskyddare, vann hans förtroende genom sin faderliga älskvärdhet, besökte
honom, besåg hans studier och köpte en liten oljefärgsskiss, som han betalade
med 200 rdr bro - en lyckopenning, "med ömhet och delikatess given".
Några dagar därefter blev Plagemann bekant med en portugisisk greve
Cabrall, som i kompani med prins Torlonia handlade med antika tavlor och
hade uppköpt hela privatgallerier. Det var åt Cabrall han åtog sig först att
renovera och sedan att "korrigera" gamla målningar.
Han berättar själv, ej utan stolthet över sin skicklighet:
"Vid ett tillfälle kom nämnde greve till mig i min boning, fäste sig med
uppmärksamhet vid några imitationer efter Lionardo da Vinci, som jag gjort i
Florens, och omtalade det han bland tavlorna som köptes i Ferrara hade en av
Lionardo da Vinci, målad på en valnötsträskiva, vilken skulle för honom varit
ovärderlig men nu var utan värde, emedan hela madonnabilden var förkolad
av någon lamp- eller ljuslåga, som legat mot tavlan. Sådan befanns den då
den köptes för ringa pris. Han hade trott få den återställd, men ingen ville gå
in därpå. Jag lovade göra mitt bästa i denna sak, vilket han med tveksamt
leende antog. Detta var det arbete, på vilket jag använde lång tid och kanske
den största omsorg, jag någonsin känt vid något senare arbete. Cabralls agitation
steg och föll alltefter arbetets olika stadier, slutligen var verkligen det
mödosamma arbetet till ända, jag blev mycket väl vedergälld för min möda, och
kompaniskapet fick denna tavla ännu bättre betald, ty den gick snart till
England. Genom detta bekom jag ett rop om min grundliga kännedom av gamla
italienska, ja, om alla skolors mästare, ty beröm liksom förtal överdriver alltid,
och jag bekom mer i den vägen att göra än jag kunde hinna med."
Plagemann "korrigerade" en mängd gamla tavlor av det slag, som ofta
förekom i konsthandeln, tavlor som tycktes vara tillkomna på den ene eller andre
store mästarens ateljé men som vanställdes av grova teckningsfel. Bland dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
