Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 5 - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
388 GEORG NORDENSVAN
Nederländerna 1846 skrev till Fredrika Bremer: "Våra artister äro nöt, som
blott ila därigenom (genom Belgien) till Paris eller fara förbi till Rom. Här
borde de börja för att sedan sluta med Italien."1
Men detta var en åsikt, som ej delades av tidens smak.
6.
Hemlandet ligger "bakom kulisserna". Men man tänker och talar
naturligtvis ofta om där rådande förhållanden. Lika självklart är att man ettras över
akademien, då stipendiefördelningen ej utfaller till allas belåtenhet eller då
professorernas goda råd och föreskrifter befinnas antikverade. Men även om
man har otur, så anländer stipendiet slutligen och förvandlar förargelsen till
erkännsam belåtenhet.
På det hela taget bekymrar man sig föga om den yttre världen. Man trivs
i den romerska idyllen, där man lätt blivit hemmastadd. Staden förblir sig
lik år efter år, reser man därifrån och återkommer, finner man allt på sin
gamla plats, till och med sophögarna ligga orörda. Man lever billigt och utan
förvekligande lyx.
Det händer, att utomstående finna våra artister vara ett egendomligt slag
av människor. En svensk dam, som utgivit reseanteckningar, skriver, att de
kläda sig "å la mode artiste et romarne... i stora kappor, en aln (!) långa
skägg, stora grå hattar". För övrigt äro de "klena som skeletter, hava intet
hull, endast skinn och knotor" - det är arbetet och klimatet, som ha denna
verkan.2
Deras moral lämnar i själva verket ett och annat övrigt att önska. Det
händer, att en och annan ateljé livas upp av en svartögd "amica". När Atterbom
kom till Rom, rådde honom Byström att skaffa sig en romersk väninna -
det vore bästa sättet att lära sig samtalsspråket hastigt och grundligt. Huruvida
nykomlingen följde rådet, har han ej talat om. I breven från Rom bröder
emellan talas om Nanna, om "den lilla söta Giovanna", den "beskedliga Elena"
m. fi. Plagemann - som för resten är en sp juver - lever "i längtan och
trånad", till dess han tar sitt parti och enleverar föremålet, men för Egron
bli framtidsutsikterna så förfärande, att han en vacker dag packar in och
försvinner. Skönhetens pilgrimer stå ej helt utanför tillvarons konflikter.
"År gå som månader, dagar som timmar", har Fogelberg skrivit
om Rom.
1 Under denna resa skrev Agnes Geijer, att de porträtt av Wappers och de Keyser, hon
sett i Bruxelles, äga "ett liv, en färg, en naturlighet, vartill jag aldrig sett maken. Det kan icke
nekas, inför allt detta måste Södermark - vår stolthet! - alldeles krypa i skuggan".
De båda brevutdragen återgivna i "I solnedgången", del III.
2 "Brev från Amelie Lundeberg före och under hennes vistande utomlands till en
barndomsvän i Sverige" 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
